Den veritabla drömprinsen återvänder
En dryg vecka har passerat sedan jag ställde kosan hem till Märsta efter min terminslånga vistelse i Göteborg, där jag gick klart min socionomutbildning. Den tillryggalagda veckan i hemorten har väl varit förhållandevis lugn, men icke desto mindre händelserik! Så tidigt som i måndags hade jag en andra arbetsintervju på IFO* i Sigtuna kommun, där jag ännu en gång intervjuades för en position som utredare inom gruppen som jobbar med barn mellan åldrarna 0 till 9, fast för ett vikariat på 7 månader denna gång.
*Individ- och familjeomsorgen.
Jag var karaktärstypiskt nervös inför intervjun och det blev inte bättre av att jag denna gång intervjuades utav tre personer samtidigt, varav en av dem börjar intervjun med att säga
- När jag tittar i din ansökan ser jag att du inte är utexaminerad socionom, eftersom du läser ju bara fjärde terminen.
Jag påpekade att jag inte började studera höstterminen 2012, utan att jag återupptog studierna höstterminen 2012, och att jag mer än gärna visade mina examensbevis*.
- Oj då! Ska jag vara ärlig så har jag inte läst igenom din ansökan.
Maken till förtroendeingivande person har jag då aldrig sett till under alla arbetsintervjuer som jag genomlidit under mina snart 29 varv runt solen på denna planet. I vilket fall som helst så fortskred intervjun relativt smärtfritt efter det - även om jag avskyr att få frågor som "Vad skulle du kunna tillföra vår arbetsgrupp?". Svaret på frågan är ju uppenbarligen "Ögongodis. Det är dessutom kostnadsfritt, så glo er mätta bara!".
*Dessa hade redan anlänt hem till min lägenhet i Märsta när jag kom hem! En vän till mig fick vänta i 9 månader!
Efter intervjun kände jag mig inte klokare i frågan om ifall jag låg bra till för att fylla positionen eller inte, men de lovade att ringa mig senare under veckan för en avstämning.
Äntligen något att hänga upp bredvid mitt diplom ifrån handbollskolan!
Sedan hyrde jag ett par filmer att koppla av med, nämligen "Monica Z" och "Oblivion". Lite kortfattat kan jag säga att både filmerna var lite av en besvikelse. "Monica Z" var extremt historiskt inkorrekt och - på sätt och vis - decimerade Monica till en vilsen flicka i behov av bekräftelse ifrån män. "Oblivion" var lite väl klyschig men kunde ha räddats genom ett mer uppfinningsrikt historieberättande. Resultatet blev dessvärre att man slängt ner "Apornas planet", "Moon", "The Omega Man" samt diverse idéer ifrån Stanislaw Lem i en blender och förväntat sig en helt ny sensation.
Denna blogg skulle ju förresten ursprungligen - till större delen - handla om mina förberedelser inför Vansbrosimmet 2014*, men under nästintill ett halvår har jag knappt skrivit ett dugg om det. Det har mest varit om studierna, depression, lösryckta tankar och - på sistone - standup. Jag har, med andra ord, ingen lust att blanda in politik i den här bloggen, så därav kan vi lämna onsdagskvällen därhän, trots att det blev en givande kväll i flertalet avseenden.
*Även om jag redan i första inlägget var öppen med att många andra områden kommer att behandlas i den.
På torsdagen blev det en mindre bjudning för släkten hemma hos mina föräldrar, för att fira min examen. Anledningen till att vi inte gjorde det hemma hos mig är för att jag bor i en oerhört diminutiv etta som inte på långa vägar rymmer ens en femtedel av min släkt. När jag anlände - cirka kvart över ett - var mor, far samt mina brorsbarn tillfinnandes. När jag klev in i lägenhet utbrast Lukas (2 år) "Robin!" medan Kiara (3½ år), en aning försagt, smög sig fram och sa "Du brukar busa med mig ...".
Gullighetshalten i den här bloggen ökade nyss med 150%.
Det bjöds på smörgåstårta, paj, korv med bröd och fika. Jag fick en del tillbörliga "Grattis", som jag tackade för, och några frågade sig lite för om standupen som jag sysslat med den sista tiden i Göteborg. Jag fick lite choklad, lite blommor, ett par flaskor vin och mina föräldrar hade köpt ett armband i guld för sex och ett halvt tusen som examensgåva, vilket jag - med förlov - måste säga är snudd på vansinne! Nej, jag är inte otacksam, men det var en jävla massa kosing när man tänker på att tusentals personer i Sverige tar får ut sin examen varje termin.
En touch av Jean-Pierre Barda, som mitt nallebjörniga väsen så länge har saknat
Mestadelen utav den här dagen (fredag) har gått åt till att feja och göra i ordning hemma i min lägenhet, som jag inte har spenderat en heldag i sedan någon gång i våras innan ett skadedjursangrepp gjorde den obeboelig*. När jag lämnade Märsta hade jag någonstans runt 70-80 filmer samt cirka 30-40 böcker som inte hade sorterats in i bokhyllorna ordentligt och dessutom hade jag köpt på mig ytterligare ett hyllplan av filmer och ett gäng böcker nere i Göteborg. Det var bara att bita i det sura äpplet och sätta igång med företaget, som för övrigt tog 5 jävla timmar!
*Ett problem som åtgärdades lagom till det att jag flyttade ner till Göteborg och min yngre bror övertog lägenheten i ett halvår.
Så här såg det ut ett par timmar in i skiten, ifall ni trodde att jag överdrev
Mitt under sorteringen och omorganiseringen så fick jag ett samtal ifrån ett "hemligt nummer". Jag fattade självklart att det var ifrån IFO, eftersom de lovade att höra av sig någon gång under veckan, även ifall de inte hade fattat ett beslut. Lyckligtvis så hade de fattat ett beslut och ännu mer lyckligtvis så hade de bestämt sig för att erbjuda mig vikariatet! Jag kommer att börja nu på tisdag och tjänsten kommer att vara fram till augusti månad ut, varpå jag med allra största sannolikhet - enligt mina arbetsgivare - kommer att få ett nytt vikariat.
När jag sedan fortsatte att rota runt i mina bokhyllor blev jag uppmärksam på något som jag inte har ägnat någon uppmärksamhet eller tankeverksamhet alls åt på - åtminstone vad som känns som - år och dar, även fast den har stått helt visibel för åskådning ända sedan jag flyttade in i det här kyffet (man kan till och med se den långt ut till höger på föregående bild). Jag syftar till priset som jag fick för bästa manus för min kortfilm "Kris" vid kortfilmsfestivalen Filmörnen år 2006.
Visst är det trevligt när man röjer bland sina saker och hittar något annat än saker att skämmas för?
Det här såg redan ut som ett diplom ifrån handbollskolan
Socionom. Filosofiekandidat i socialt arbete. Statstjänsteman. Standupkomiker. Armbandsblinginnehavare. Prisbelönad filmskapare. Publicerad författare*. Väloljad sexmaskin. Om jag bara hade charm och ett intagande utseende så vore jag en veritabel drömprins!
*Jag fick en novell publicerad i lokaltidningen för ett par år sedan
Påtal om utseende så fick jag nästintill en chock häromdagen när min mamma visade mig en bild. Hon hade tidigare sagt att hon sett en bild på Beppe Wolgers* som ung och att han hade varit slående lik mig på bilden. Jag avfärdade det hela som ett försök att få mig att känna mig tjock - som om jag behövde påminnas om den känslan - men efter att ha sett bilden kan jag inte annat än förundras över likheten. Jag vet att man måste veta hur jag ser ut idag (med skägg) och hur jag såg ut runt 20-sträcket (utan skägg, fast smalare) för att till fullo uppskatta likheten, men jag tänker lägga upp bilden ändå.
*Poet, lyriker, komiker, skådespelare, journalist, legend
Beppe, innan han blev en jättebamsing till björn
Så ifall det nu finns någon därute som drömmer om en passionerad och svettig natt tillsammans med Pippi Långstrumps pappa så antar jag att jag endast behöver tillskansa mig charm innan jag fyller 50 för att bli en veritabel drömprins.
En jättebamsing till björn
Imorgon ska jag hur som haver dundra iväg till Uppsala tillsammans med Zeke* och Tommy för att fira min examen och mitt nya jobb. Det ska bli riktigt kul, eftersom vi tre inte har hittat på något tillsammans sedan i våras. Jag ska försöka ta ett gäng bilder så att jag kan bjuda på ett humoristiskt referat utav kvällen i den här bloggen, men tills dess så hoppas jag att livet behandlar er ungefär lika bra som det verkar behandla mig just nu.
*Stefans nya namn som farsa
P.S.
Jag flinar fortfarande en aning muppaktigt för mig själv när jag tänker på "Bajset - samma tid, samma kanal!". Förhoppningsvis finns det en viss charm i att uppskatta fekaliebaserade ordvitsar, för i så fall så var jag visst en veritabel drömprins, trots allt!
D.S.
Sista tangon i Göteborg
Imorgon bär det återigen av tillbaka till Stockholm, denna gång för gott! Fast är det inte ironiskt - på ett ovanskligt förbittrande sätt - att den allra sista veckan som jag spenderat i Göteborg har varit en av de bästa veckorna på flera år? Jag har äntligen hittat något i den här avgrunden till stad som gör mig glad, precis i tid till flytten tillbaka hem.
I söndags följde jag med Nadja till Pustervik för att se henne uppträda på deras open stage och hade jag bara gjort det tidigare så hade jag uppträtt där istället för på Dubliner varje vecka. Pustervik hade en mycket bättre publik, en mycket finare scen och - framför allt - så är inte Pustervik ett sunkhak för periodare och/eller heltidssupare. Nadja gick upp och sjöng två av sina egna låtar vid namn "Snow" och "Black Crow" och, som alltid, blev det helt fantastiskt. Ni kan se hela uppträdandet här!
Nadja musicerar.
På plats fanns även Jonas* som hade tänkt köra lite standup. Vi pratade lite om vilka skämt han hade tänkt dra och han berättade att han funderade på att dra sitt skämt om herr Nilsson (Pippis apa). Jag sa att han kunde testa det men att just den här publiken kanske inte skulle vara så förtjust i det och att han kunde dra sitt skämt om enhörningar också, för den borde gå hem hos de flesta. Istället blev det tvärtom; folk skrattade som fan åt "herr Nilsson"-skämtet, men knappt alls åt enhörningskämtet. Så pass bra människokännare och humorkonnässör är jag! Isak tittade också förbi och gick upp på scenen för att framföra två av sina låtar (som jag dessvärre har glömt bort titlarna på).
*Jag tog dessvärre ingen bild på hans uppträdande, men även det kan ni se här!
Se Isak briljera här!
Dagen efter (det vill säga på måndag) så var det dags för mitt tredje uppträdande som standupkomiker. Jag hade förberett en helt ny rutin att prova på publiken på On Stage på Andra Långgatan och på något sätt var jag mer nervös än vad jag var inför mitt första uppträdande. Kanske för att det hade gått så bra medan mitt andra hade varit inför en så sval publik, så jag var nog rädd för att jag bara hade haft tur den första gången.
We meet again, On Stage
Fastän jag i stort sett vankade av och an som ett nervöst vrak innan jag ropades upp på scenen så lyckades jag sansa mig när det väl var dags för mig att kliva upp på scenen. Jag drog mitt set - med bland annat skämt om barnlekar, trollformler som funkar i verkligheten och datingtips - och det gick riktigt bra! Det blev många skratt, beröm ifrån de andra komikerna och åtminstone en person i publiken som kom fram till mig efteråt för att visa uppskattning. Dagen efter, under Jackdaw Comedy på Babar, sa Christoffer att det enda han hade att anmärka på var momentet då jag tog fram nycklarna och skramlade med dem. Fast inte för att det var dåligt, utan för att jag hade gjort det för nära mikrofonen. Jag vet inte vad ni tycker, men jag kan knappast hoppas på en bättre recension!
Hur som helst så gjorde jag mitt fjärde uppträdande redan kvällen efter på Jackdaw Comedy, samma ställe som hade varit så folktomt veckan innan. Även ifall det var få medlemmar i publiken även denna tisdag - samt endast fem komiker (inklusive mig) som hade dykt upp - så var åtminstone den tillstädes publiken mer sugen på att skratta än förra veckans. Jag hade återigen helt nytt material och lyckades få några skratt med skämt om till exempel en alternativ bibel och nackdelarna med att vara död. Dessutom hjälpte Christoffer att få till en punchline till ett av hans nya skämt och det gick hem hos publiken, så ja' ba' lixom QAPLA!!! Det finns ingen video på det, men det finns den - för närvarande - enda bilden på mig som standupkomiker (så vitt jag vet).
... and then you tickle the boobies, why not?
På onsdagen genomgick jag ett mindre nervsammanbrott, eftersom jag nästa kväll (torsdag) hade mitt första gig som inbokad standupkomiker på Flygarns. Återigen var jag rädd för att jag endast har haft tur under mina uppträdanden och att jag inte alls skulle hålla måttet jämfört med de andra inbokade komikerna. Speciellt efter att ha sett Nima* uppträda på On Stage i måndags. Jag var så pass hårt i upplösningstillstånd att jag - runt klockan halv 2 på morgonen - skrev en statusuppdatering på Facebook där jag bad folk skriva något uppmuntrande, som en rädd liten flicka. Lyckligtvis så har jag många bra vänner som insåg att jag menade allvar och gjorde mig till viljes.
*Nima Roshan, en hysteriskt rolig komiker som ni borde hålla utkik efter.
På torsdagen var det inte överdrivet mycket bättre och det var inte till hjälp att få reda på att något hade gått snett med värmepannan, vilket innebar att vi inte hade en droppe varmvatten i hela huset. Jag hade inte duschat sedan tisdag eftermiddag och dessutom svettats av oro halva natten, så att skippa tvagningen var helt uteslutet. Jag hoppade på bussen in till stan och ringde till John för att fråga ifall jag fick låna hans dusch och det fick jag ju självklart, fast han skulle inte vara hemma förrän någon timme. Med andra fick jag promenera runt på Göteborgs svinkalla gator och nervöst mumla kvällens rutin för mig själv som repetition.
Jag trodde aldrig att jag skulle växa upp och bli en av de läskiga typerna som får folk att byta trottoar, men det blir aldrig som man tänkt sig.
Efter en snabb dusch hos John begav jag mig iväg till Flygarns, där jag - trots mina protester - förlänades med den dubiösa äran av att vara först ut på scenen (förutom Jonas, så klart, som var kvällens konferencier). Det var så gott som fullsatt i publiken och John hade dykt upp tillsammans med Anton och Adrian. Jag fick en väldigt smickrande introduktion av Jonas och sedan gick jag upp på scenen och gjorde mitt skit. Jag drog min rutin om datingtips från i måndags, merparten av mitt set ifrån förra måndagen plus en ny rutin som jag kallar "Varför jag är en fantastisk älskare"*. Trots min naturliga läggning som pessimist så måste jag erkänna att jag tycker att det gick väldigt bra! Folk skrattade på de rätta ställena, jag fick till och med några spontana applåder för ett par skämt och när jag hade gått av scenen fick jag återigen beröm ifrån mina kollegor och ifrån publikmedlemmar.
*Den sistnämnda rutinen är extra rolig, eftersom den är sann!
Nadja, hennes pojkvän Chris och hennes vännina Sanna hann tyvärr inte till Flygarns förrän efter jag hade gått av scenen, men vi hann umgås lite efter showen. Hon bad mig dra något utav skämten ur mitt set, men jag var osäker på vilket jag skulle dra så jag vände mig till John och Adrian och frågade dem:
- Fanns det något som var roligare än allt det andra?
Efter en stunds betänketid under tystnad kläckte först Adrian ur sig:
- Du hade en bra energi på scen.
Varpå John följde upp med:
- Du drog ett skämt hemma hos dig för någon månad sedan som var ganska roligt.
Med så pass glänsande lovord fulla av pris är det inte svårt att hålla båda fötterna på jorden. Fast det går ju tyvärr inte att vara alla till lags - inte ens sina vänner - och jag är självfallet oerhört tacksam för att de ens tog sig tid för att komma och se mig uppträda.
Med så pass glänsande lovord fulla av pris är det inte svårt att hålla båda fötterna på jorden. Fast det går ju tyvärr inte att vara alla till lags - inte ens sina vänner - och jag är självfallet oerhört tacksam för att de ens tog sig tid för att komma och se mig uppträda.
De andra komikerna gjorde för övrigt ett riktigt bra jobb under kvällen och innan showen hade jag varit så pass flitig att jag hade skrivit ut en kopia utav kvällens affisch att behålla som ett minne. Det är trots allt första gången som mitt namn stått med på en affisch och jag bad även de andra komikerna signera den, så att när jag - någon gång i framtiden - sitter med 150 kilos övervikt framför teven iförd nerdiarréade vuxenblöjor kan skryta för hemtjänstpersonalen att jag minsann uppträtt tillsammans med talangfulla komiker en gång i tiden.
En framtida dyrgrip
Hur som helst så är pappa på väg ner hit till Göteborg nu och kommer att sova över här ikväll, sedan kör vi tillbaka hem till Märsta imorgon och lämnar Göteborg bakom oss. Precis som jag sade i början så har jag sett fram emot att få fly härifrån i flera månader, men efter den vecka som nyss passerat känns det som att det finns ett liv här i Göteborg som jag verkligen kommer att sakna. Jag har - trots allt - ett gäng väldigt stöttande vänner här, jag har flera begåvade och rådiga komikerkollegor här och dessutom kommer Göteborg alltid att vara staden där jag först provade på standup.
Det är något värt att sakna.
Socionomen och komikern
Hoppla, Pållen! Nu har vi inte endast en utan hela två större nyheter att skrodera om i denna blogg! Det känns ju extra roligt eftersom jag oftast skriver inlägg utan att ens ha en enda nyhet kåsera om. Håll i hatten!
Först och främst kanske vi ska börja med den största nyheten? Okej? Okej!
Idag bevistade jag avtackningen för samtliga studenter vid Göteborgs universitets socionomstudenter som tar examen nu, vilket betyder att jag helt och hållet officiellt fått ut min socionomexamen! Vi samlades i aulan i Göteborgs universitets äldsta byggnad, som huserar i Vasastan, där vi fick lyssna på en massa tal prefekten och en massa lärare plus en elev som höll ett tal. Jag kan dessvärre inte ge er något detaljerat referat utav något utav dessa tal, eftersom jag endast var intresserad utav att få det hela överstökat.
Utsikt ifrån scenen.
Efter att vi hade ropats ut på scenen och fått vår avtackningspresent (en penna) så var det hela över, och vi fick gå iväg och göra vad fan vi ville.
Dessvärre är jag inte helt och hållet 100% på vad jag ska tycka om hela den här upplevelsen. Jag menar, jag är inte säker på ifall jag är lättad över att äntligen slippa skolan och allt skit som den någonsin har fört med sig eller är jag förbannad över att alla (eller åtminstone en gigantisk majoritet) anser sin tid som student vara en rolig och minnesvärd tid, medan jag har avskytt så gott som varenda jävla minut av ,in studietid?
I vilket fall som helst så är jag socionom nu!
Dessutom vill jag även upplysa er om att jag äntligen samlat tillräckligt mycket med mod för att realisera en dröm som jag har haft i flera år, nämligen att uppträda som standup komiker! I måndags gick jag till On Stage (före detta L'Assassino) på Andra Långatan, där min vän Christoffer har startat en open mic kväll för komiker. Jag sa att jag gärna ville testa just denna kväll och han skrev upp mig bland de fem sista komikerna under kvällen, vilket innebar att jag satt och var nervös från cirka kl. 18.00 fram till kl. 20.30. När han äntligen ropade upp mig på scenen tog så tog jag ett språng upp på scenen och omfamnade honom flyktigt, varpå han passade på att lugnt viskade "Kör hårt! Det blir bra!" i mitt öra, innan jag satte igång med min rutin.
Scenen som jag miste min standup-oskuld på
Jag körde en rutin som jag hade slipat på lite under lovet och jag lovar; det blev en stor succé! När jag var klar klev Christoffer upp på scenen igen och omfamnade mig flyktigt, varpå han passade på att säga "Fan vad bra!". Mina komikervänner höll med om att det var riktigt bra, till exempel Jonas*, och jag kände mig king of the world! Sedan pratade jag närmare med Christoffer och han sade att jag var så pass bra att han ville boka in mig på ett ställe som heter Flygarns i Vasastan. Han visste inte när det skulle bli, men han skulle försöka få det att bli av innan jag flyttar ifrån Göteborg den 25e januari.
*Som är en riktigt riktigt bra komiker, så hans åsikt betyder mycket för mig
Efter den klubben gick jag bort till Dubliner för en sista spelning. Jag hade repat in en cover på min yngre bror Tims bands låt "RIP" tillsammans med Isak. Dessutom tänke jag spela en cover utav John Bullfrosts låt "It's Coming" tillsammans med både Isak och the man himself*. Sist - men inte minst - hade jag övat inte en egen tolkning utav Isaks låt "Regn av stjärnor". Han verkade gilla min version utav den och det hela resulterade i en trevlig kväll på Dubliner.
*John Båt(elson), en utav Göteborgs mest underskattade artister. Lyssna här, till exempel
Isaks lya
Igår testade jag stand för andra gången. Denna gång kändes det dock inte lika roligt, fast det berodde nog mest på grund utav att det knappt fanns någon i publiken, förutom vi som skulle köra standup. När jag gick upp på scenen fanns det ett bord fullt med tjejer (cirka 6 stycken) samt ett sällskap med 3 personer vid ett annat bord och resten utav de närvarande åhörarna var komiker. De nio "riktiga" gästerna var någ inte medvetna om att det skulle förekomma standup, så de drog sin kos så fort de ätit upp sin mat. Jag gick dock upp på scenen och körde min rutin - som var en helt annan än gårdagens rutin - inför denna nästintill tomma sal.
Det kändes inte lika bra som måndagens gig, men jag tror att åtminstone 25% - kanske 30% - utav materialet var okej. Icke desto mindre så ville Christoffer fortfarande boka in mig på Flygarns redan nästa måndag! Jag tänker vara mallig och påpeka det faktum att jag endast har uppträtt två gånger på standup vid open mic tillfällen och redan har blivit bokad till ett gig
Jag ska försöka snickra ihop en bra rutin tills dess och jag hoppas verkligen att måndagen inte enbart var en osannolik lyckoträff!
Ett år senare
Årets första inlägg och dessutom det första inlägget på lite över en månad. Tänka sig! Jag kan inte dra mig till minnes att jag har haft så mycket att göra att jag inte har kunnat slå mig ned vid datorn och knacka ner ett par rader av meningslöst svammel, så det måste helt enkelt betyda att saker och ting har varit lugnare än vanligt i mitt boring ass life.
Jul och nyår, ja. Jag var hemma i Märsta över det långa jullovet mellan den 19e december och den 7e januari, men dessvärre åkte jag på en svår och enveten förkylning som hindrade mig från att både slappna av och att festa hårt. Jag var endast ute två gånger under hela lovet, en gång med Tim (vi gick till sunkhaket Bryggan i Märsta) och en gång med både Pierre och Tim* (vi var först inne i Stockholm, men hamnade till syvende och sist på sunkhaket Harrys i Märsta). Den sistnämnda utekvällen var tänkt som en slags julklapp mellan oss bröder, det vill säga att umgås bara vi tre - vilket vi inte har gjort på flera år. Dessvärre var jag fortfarande förkyld och hade nästan helt tappat rösten, så jag kunde inte riktigt satsa helhjärtat under denna begivenhet.
*Mina bröder, ifall ni nu undrade
När jag var på Bryggan med Tim var det någon jeppe - som han inte kände - som klappade honom på kinden framme vid baren, helt utan anledning. När vi sedan satt och drack och pratade så var det någon som frågade om snus, men när vi svarade att vi inte hade någon snus så tackade han för sig och såg sedan till att klappa mig på höfterna innan han avlägsnade sig. Det är tydligen så det går till på fucking Bryggan i Märsta nu; folk du inte känner klappar dig på olika kroppsdelar utan anledning. Så om du gillar spontana klappningar på oväntade delar av din lekamen så bör du spankulera ditt kontaktsmäktande kadaver dit. I annat fall skulle jag inte rekommendera det.
Nyårsafton satt jag dock inne med hosta och allmänt elände. Jag hade åtminstone kommit ihåg att kila över till min lägenhet - där Tim för tillfället temporärt huserar - och hämta "Moderna Tider" på DVD, eftersom jag har som nyårstradition att se den*. Julafton gick lugnt till och jag hade lyckats lägga vantarna på julklappar till samtliga familjemedlemmar plus svägerska och brorsbarn. Förutom till mamma, som fick sin present tidigare ("Torka aldrig tårar utan handskar" del 1 - 3, signerade av Gardell himself med en liten hälsning till henne). Pappa fick ett par vantar, Tim fick en bok om David Grohl, Pierre och Majsan fick "Riget" del 1 och 2 på DVD och Kiara och Lukas fick en DVD full med gamla tecknade kortfilmer med Långben.
*Fjärde året i rad, så det är en relativt ny tradition, men alla traditioner har sin upprinnelse någonstans.
Slår in julklappar som en arbetsgivare!
Själv fick jag tre böcker (en om Monica Z, en om Beppe Wolgers och en om Gösta Ekman), ett presentkort på H&M, en biobiljett, en t-shirt med Simpsonsmotiv samt hela två (2) biljetter till att se Jonas Gardells show i mars. Det var fan längesen jag var och såg någon större show - Louis CK i Globen tror jag var senast - så det ska bli jävligt roligt. Frågan är ju bara vem man ska gå med. Som tur är har jag ju hela tre månader på mig att bestämma den saken.
I's got the swag!
Annars hade jag dessutom med mig min gitarr hem till Märsta för att öva inför sista spelningen på Dubliner, som verkar bli 20e januari som det ser ut nu. Jag bad Isak om ackorden till hans låt "Regn av stjärnor" (live version här!) och jag har filat på en egen version av den under lovet. Jag har gjort lite ändringar i den - både musik- och textmässigt - för att jag tycker att hans version är så bra att jag inte riktigt vågar försöka mig på en trogen cover. Hoppas att han inte har något emot det.
Ett regn av stjärnor faller
Nu är jag dock tillbaka i den regniga kissfläcken som de väljer att kalla för Göteborg och jag hade tidigare idag den allra sista redovisningen på hela socionomutbildningen! Trots att vi hade fått förklarat för oss väldigt tydligt ifrån lärarna att det ska mycket till för att bli underkänd denna sista uppgift - ett skriftligt arbete på cirka 6-8 sidor där vi reflekterar över vår utbildning - så var jag nervös, eftersom jag endast spenderat en dag på att skriva uppgiften och endast spenderat morgonen innan redovisningen på att planera hur jag skulle presentera arbetet. Jag beslutade mig för att använda Maslows behovstrappa som teoretiskt analysverktyg och whiteboarden som visuellt hjälpmedel under anförandet.
Trots att detta låter i allra högsta grad försoffat så fick jag reda på att jag ändå överansträngt mig med uppgiften! Läraren trodde att man kunde få VG på uppgiften och innan någon missunsam rövsnaskare påpekade att man bara kan få G på uppgiften refererade han till mitt arbete som ett praktexempel på ett VG. Jag vill därför med förlov vara lite mallig och fråga hur jävla bra är inte jag på att skriva egentligen!? Jag var dessutom den enda idag som faktiskt gjorde en ordentlig presentation och inte bara läste rakt av ifrån papperet, så även där fick jag wicked med beröm.
Så fort jag var klar sa en tjej i klassen "Jag tänker inte köra efter dig, du satte ribban alltför högt!".
Nu är det del två utav presentationerna imorgon, sedan har vi en sista samling i helklass på tisdag och till sist har vi avslutningen på onsdag! Sedan - efter sju svåra år - är jag äntligen klar med den här skiten och den 25e flyttar jag ifrån Göteborg (hallelujah!). Ni vet vad man säger; det är ett uthärdligt ställe att besöka, men jag skulle hellre dricka hyenablod till frukost varje dag i resten av mitt liv än att bo där.
Göteborg sammanfattat i en bild
Nu när bloggen förresten har fyllt ett år (den startades på nyårsdagen 2013) så kanske det vore på sin plats att stämma av hur det går med löftet om Vansbro 2014? Sehr feztlig*! Om vi tar oss en titt på de löften som jag avlade i det allra första inlägget och betar av dem en efter en kanske?
*Ej proper tyska
Gå ner i vikt: Jag kan helt ärligt säga att jag har gått ner i vikt, men dessvärre har det under den senaste tiden mest berott på att jag har ätit alldeles för dåligt och stressat alldeles för mycket.
Bli starkare: Fysiskt så anser jag dessvärre inte att jag har blivit särskilt mycket starkare, speciellt om man ser till det faktum att jag inte har gått till gymmet en enda gång under den här tiden. Jag har förvisso bevistat simhallen ett gäng gånger, men långt ifrån tillräckligt.
Börja äta vettigare: Som sagt så äter jag mycket mindre nu. Men vettigare, det vet jag fan inte om det är. Jag ser dock till att få i mig vitaminer och omega 3, åtminstone.
Sluta röka: Det här kan jag helt utan minsta tillstymmelsen av skam i kroppen påstå att jag har gjort, till hundra maddafakkin' procent! Jag har inte ens feströkt!
Köpa mjölk: Faktum är att jag har gjort det ett flertal gånger under året. CHAMPIOOONEEE!!!
Dricka mindre: Jag tror att jag dricker mindre nu än vad jag gjorde innan jag avlade nyårslöftet. Men det är dessvärre inte med en överdrivet stor marginal i så fall.
Nej ni, det var ju inget överskott utav glada nyheter där, förutom för er som avskyr cigaretter och älskar mjölk. Men nu när jag så gott som officiellt tagit min socionomexamen och dessutom med 90% chans har ett jobb på gång på IFO* hemma i Sigtuna kommun så känns det som att jag kommer att ha tillräckligt med ro för att ta mig an Vansbroutmaningen på fullaste allvar!
*Individ- och familjeomsorgen
Ni som har följt bloggen ska ha ett stort tack för att ni fortsätter att läsa, trots att det mest blivit en massa gnäll från min sida. Men jag vill även dra mig till minnes att jag redan i första inlägget upplyste er om att detta inte är någon renodlad fitnessblogg och att det kommer att förekomma en hel del gnäll. Nu vet ni att jag inte skämtade, i alla fall.
