På onsdagen genomgick jag ett mindre nervsammanbrott, eftersom jag nästa kväll (torsdag) hade mitt första gig som inbokad standupkomiker på Flygarns. Återigen var jag rädd för att jag endast har haft tur under mina uppträdanden och att jag inte alls skulle hålla måttet jämfört med de andra inbokade komikerna. Speciellt efter att ha sett Nima* uppträda på On Stage i måndags. Jag var så pass hårt i upplösningstillstånd att jag - runt klockan halv 2 på morgonen - skrev en statusuppdatering på Facebook där jag bad folk skriva något uppmuntrande, som en rädd liten flicka. Lyckligtvis så har jag många bra vänner som insåg att jag menade allvar och gjorde mig till viljes.

*Nima Roshan, en hysteriskt rolig komiker som ni borde hålla utkik efter.

På torsdagen var det inte överdrivet mycket bättre och det var inte till hjälp att få reda på att något hade gått snett med värmepannan, vilket innebar att vi inte hade en droppe varmvatten i hela huset. Jag hade inte duschat sedan tisdag eftermiddag och dessutom svettats av oro halva natten, så att skippa tvagningen var helt uteslutet. Jag hoppade på bussen in till stan och ringde till John för att fråga ifall jag fick låna hans dusch och det fick jag ju självklart, fast han skulle inte vara hemma förrän någon timme. Med andra fick jag promenera runt på Göteborgs svinkalla gator och nervöst mumla kvällens rutin för mig själv som repetition.

 

Jag trodde aldrig att jag skulle växa upp och bli en av de läskiga typerna som får folk att byta trottoar, men det blir aldrig som man tänkt sig.

 

Efter en snabb dusch hos John begav jag mig iväg till Flygarns, där jag - trots mina protester - förlänades med den dubiösa äran av att vara först ut på scenen (förutom Jonas, så klart, som var kvällens konferencier). Det var så gott som fullsatt i publiken och John hade dykt upp tillsammans med Anton och Adrian. Jag fick en väldigt smickrande introduktion av Jonas och sedan gick jag upp på scenen och gjorde mitt skit. Jag drog min rutin om datingtips från i måndags, merparten av mitt set ifrån förra måndagen plus en ny rutin som jag kallar "Varför jag är en fantastisk älskare"*. Trots min naturliga läggning som pessimist så måste jag erkänna att jag tycker att det gick väldigt bra! Folk skrattade på de rätta ställena, jag fick till och med några spontana applåder för ett par skämt och när jag hade gått av scenen fick jag återigen beröm ifrån mina kollegor och ifrån publikmedlemmar.

*Den sistnämnda rutinen är extra rolig, eftersom den är sann!

 

Nadja, hennes pojkvän Chris och hennes vännina Sanna hann tyvärr inte till Flygarns förrän efter jag hade gått av scenen, men vi hann umgås lite efter showen. Hon bad mig dra något utav skämten ur mitt set, men jag var osäker på vilket jag skulle dra så jag vände mig till John och Adrian och frågade dem:

Efter en stunds betänketid under tystnad kläckte först Adrian ur sig:

Varpå John följde upp med:

- Du drog ett skämt hemma hos dig för någon månad sedan som var ganska roligt.
Med så pass glänsande lovord fulla av pris är det inte svårt att hålla båda fötterna på jorden. Fast det går ju tyvärr inte att vara alla till lags - inte ens sina vänner - och jag är självfallet oerhört tacksam för att de ens tog sig tid för att komma och se mig uppträda.

 

De andra komikerna gjorde för övrigt ett riktigt bra jobb under kvällen och innan showen hade jag varit så pass flitig att jag hade skrivit ut en kopia utav kvällens affisch att behålla som ett minne. Det är trots allt första gången som mitt namn stått med på en affisch och jag bad även de andra komikerna signera den, så att när jag - någon gång i framtiden - sitter med 150 kilos övervikt framför teven iförd nerdiarréade vuxenblöjor kan skryta för hemtjänstpersonalen att jag minsann uppträtt tillsammans med talangfulla komiker en gång i tiden.