Efter att vi hade ropats ut på scenen och fått vår avtackningspresent (en penna) så var det hela över, och vi fick gå iväg och göra vad fan vi ville.

 

Dessvärre är jag inte helt och hållet 100% på vad jag ska tycka om hela den här upplevelsen. Jag menar, jag är inte säker på ifall jag är lättad över att äntligen slippa skolan och allt skit som den någonsin har fört med sig eller är jag förbannad över att alla (eller åtminstone en gigantisk majoritet) anser sin tid som student vara en rolig och minnesvärd tid, medan jag har avskytt så gott som varenda jävla minut av ,in studietid?

 

I vilket fall som helst så är jag socionom nu!

 

Dessutom vill jag även upplysa er om att jag äntligen samlat tillräckligt mycket med mod för att realisera en dröm som jag har haft i flera år, nämligen att uppträda som standup komiker! I måndags gick jag till On Stage (före detta L'Assassino) på Andra Långatan, där min vän Christoffer har startat en open mic kväll för komiker. Jag sa att jag gärna ville testa just denna kväll och han skrev upp mig bland de fem sista komikerna under kvällen, vilket innebar att jag satt och var nervös från cirka kl. 18.00 fram till kl. 20.30. När han äntligen ropade upp mig på scenen tog så tog jag ett språng upp på scenen och omfamnade honom flyktigt, varpå han passade på att lugnt viskade "Kör hårt! Det blir bra!" i mitt öra, innan jag satte igång med min rutin.

 

När jag dessutom gick iväg ifrån On Stage någon gång efter klockan 21.00 så gick vandrade jag nerför Andra Långatan för mig själv i tystnad. Helt plötsligt sade någon "Och där är han ju!". Jag vände mig om och förväntade mig att se antingen någon jag kände eller någon som talade med en annan person, men både mina antaganden var felaktiga; det var tre personer - som jag aldrig har mött förut - som stod och samtalade om min rutin. De sa att jag var den bästa komikern som uppträtt under hela kvällen. Vem skulle inte må bra av att höra det!?

 

Efter den klubben gick jag bort till Dubliner för en sista spelning. Jag hade repat in en cover på min yngre bror Tims bands låt "RIP" tillsammans med Isak. Dessutom tänke jag spela en cover utav John Bullfrosts låt "It's Coming" tillsammans med både Isak och the man himself*. Sist - men inte minst - hade jag övat inte en egen tolkning utav Isaks låt "Regn av stjärnor". Han verkade gilla min version utav den och det hela resulterade i en trevlig kväll på Dubliner.

*John Båt(elson), en utav Göteborgs mest underskattade artister. Lyssna här, till exempel

 

Igår testade jag stand för andra gången. Denna gång kändes det dock inte lika roligt, fast det berodde nog mest på grund utav att det knappt fanns någon i publiken, förutom vi som skulle köra standup. När jag gick upp på scenen fanns det ett bord fullt med tjejer (cirka 6 stycken) samt ett sällskap med 3 personer vid ett annat bord och resten utav de närvarande åhörarna var komiker. De nio "riktiga" gästerna var någ inte medvetna om att det skulle förekomma standup, så de drog sin kos så fort de ätit upp sin mat. Jag gick dock upp på scenen och körde min rutin - som var en helt annan än gårdagens rutin - inför denna nästintill tomma sal.

 

Det kändes inte lika bra som måndagens gig, men jag tror att åtminstone 25% - kanske 30% - utav materialet var okej. Icke desto mindre så ville Christoffer fortfarande boka in mig på Flygarns redan nästa måndag! Jag tänker vara mallig och påpeka det faktum att jag endast har uppträtt två gånger på standup vid open mic tillfällen och redan har blivit bokad till ett gig

 

Jag ska försöka snickra ihop en bra rutin tills dess och jag hoppas verkligen att måndagen inte enbart var en osannolik lyckoträff!