Den veritabla drömprinsen återvänder
En dryg vecka har passerat sedan jag ställde kosan hem till Märsta efter min terminslånga vistelse i Göteborg, där jag gick klart min socionomutbildning. Den tillryggalagda veckan i hemorten har väl varit förhållandevis lugn, men icke desto mindre händelserik! Så tidigt som i måndags hade jag en andra arbetsintervju på IFO* i Sigtuna kommun, där jag ännu en gång intervjuades för en position som utredare inom gruppen som jobbar med barn mellan åldrarna 0 till 9, fast för ett vikariat på 7 månader denna gång.
*Individ- och familjeomsorgen.
Jag var karaktärstypiskt nervös inför intervjun och det blev inte bättre av att jag denna gång intervjuades utav tre personer samtidigt, varav en av dem börjar intervjun med att säga
- När jag tittar i din ansökan ser jag att du inte är utexaminerad socionom, eftersom du läser ju bara fjärde terminen.
Jag påpekade att jag inte började studera höstterminen 2012, utan att jag återupptog studierna höstterminen 2012, och att jag mer än gärna visade mina examensbevis*.
- Oj då! Ska jag vara ärlig så har jag inte läst igenom din ansökan.
Maken till förtroendeingivande person har jag då aldrig sett till under alla arbetsintervjuer som jag genomlidit under mina snart 29 varv runt solen på denna planet. I vilket fall som helst så fortskred intervjun relativt smärtfritt efter det - även om jag avskyr att få frågor som "Vad skulle du kunna tillföra vår arbetsgrupp?". Svaret på frågan är ju uppenbarligen "Ögongodis. Det är dessutom kostnadsfritt, så glo er mätta bara!".
*Dessa hade redan anlänt hem till min lägenhet i Märsta när jag kom hem! En vän till mig fick vänta i 9 månader!
Efter intervjun kände jag mig inte klokare i frågan om ifall jag låg bra till för att fylla positionen eller inte, men de lovade att ringa mig senare under veckan för en avstämning.
Äntligen något att hänga upp bredvid mitt diplom ifrån handbollskolan!
Sedan hyrde jag ett par filmer att koppla av med, nämligen "Monica Z" och "Oblivion". Lite kortfattat kan jag säga att både filmerna var lite av en besvikelse. "Monica Z" var extremt historiskt inkorrekt och - på sätt och vis - decimerade Monica till en vilsen flicka i behov av bekräftelse ifrån män. "Oblivion" var lite väl klyschig men kunde ha räddats genom ett mer uppfinningsrikt historieberättande. Resultatet blev dessvärre att man slängt ner "Apornas planet", "Moon", "The Omega Man" samt diverse idéer ifrån Stanislaw Lem i en blender och förväntat sig en helt ny sensation.
Denna blogg skulle ju förresten ursprungligen - till större delen - handla om mina förberedelser inför Vansbrosimmet 2014*, men under nästintill ett halvår har jag knappt skrivit ett dugg om det. Det har mest varit om studierna, depression, lösryckta tankar och - på sistone - standup. Jag har, med andra ord, ingen lust att blanda in politik i den här bloggen, så därav kan vi lämna onsdagskvällen därhän, trots att det blev en givande kväll i flertalet avseenden.
*Även om jag redan i första inlägget var öppen med att många andra områden kommer att behandlas i den.
På torsdagen blev det en mindre bjudning för släkten hemma hos mina föräldrar, för att fira min examen. Anledningen till att vi inte gjorde det hemma hos mig är för att jag bor i en oerhört diminutiv etta som inte på långa vägar rymmer ens en femtedel av min släkt. När jag anlände - cirka kvart över ett - var mor, far samt mina brorsbarn tillfinnandes. När jag klev in i lägenhet utbrast Lukas (2 år) "Robin!" medan Kiara (3½ år), en aning försagt, smög sig fram och sa "Du brukar busa med mig ...".
Gullighetshalten i den här bloggen ökade nyss med 150%.
Det bjöds på smörgåstårta, paj, korv med bröd och fika. Jag fick en del tillbörliga "Grattis", som jag tackade för, och några frågade sig lite för om standupen som jag sysslat med den sista tiden i Göteborg. Jag fick lite choklad, lite blommor, ett par flaskor vin och mina föräldrar hade köpt ett armband i guld för sex och ett halvt tusen som examensgåva, vilket jag - med förlov - måste säga är snudd på vansinne! Nej, jag är inte otacksam, men det var en jävla massa kosing när man tänker på att tusentals personer i Sverige tar får ut sin examen varje termin.
En touch av Jean-Pierre Barda, som mitt nallebjörniga väsen så länge har saknat
Mestadelen utav den här dagen (fredag) har gått åt till att feja och göra i ordning hemma i min lägenhet, som jag inte har spenderat en heldag i sedan någon gång i våras innan ett skadedjursangrepp gjorde den obeboelig*. När jag lämnade Märsta hade jag någonstans runt 70-80 filmer samt cirka 30-40 böcker som inte hade sorterats in i bokhyllorna ordentligt och dessutom hade jag köpt på mig ytterligare ett hyllplan av filmer och ett gäng böcker nere i Göteborg. Det var bara att bita i det sura äpplet och sätta igång med företaget, som för övrigt tog 5 jävla timmar!
*Ett problem som åtgärdades lagom till det att jag flyttade ner till Göteborg och min yngre bror övertog lägenheten i ett halvår.
Så här såg det ut ett par timmar in i skiten, ifall ni trodde att jag överdrev
Mitt under sorteringen och omorganiseringen så fick jag ett samtal ifrån ett "hemligt nummer". Jag fattade självklart att det var ifrån IFO, eftersom de lovade att höra av sig någon gång under veckan, även ifall de inte hade fattat ett beslut. Lyckligtvis så hade de fattat ett beslut och ännu mer lyckligtvis så hade de bestämt sig för att erbjuda mig vikariatet! Jag kommer att börja nu på tisdag och tjänsten kommer att vara fram till augusti månad ut, varpå jag med allra största sannolikhet - enligt mina arbetsgivare - kommer att få ett nytt vikariat.
När jag sedan fortsatte att rota runt i mina bokhyllor blev jag uppmärksam på något som jag inte har ägnat någon uppmärksamhet eller tankeverksamhet alls åt på - åtminstone vad som känns som - år och dar, även fast den har stått helt visibel för åskådning ända sedan jag flyttade in i det här kyffet (man kan till och med se den långt ut till höger på föregående bild). Jag syftar till priset som jag fick för bästa manus för min kortfilm "Kris" vid kortfilmsfestivalen Filmörnen år 2006.
Visst är det trevligt när man röjer bland sina saker och hittar något annat än saker att skämmas för?
Det här såg redan ut som ett diplom ifrån handbollskolan
Socionom. Filosofiekandidat i socialt arbete. Statstjänsteman. Standupkomiker. Armbandsblinginnehavare. Prisbelönad filmskapare. Publicerad författare*. Väloljad sexmaskin. Om jag bara hade charm och ett intagande utseende så vore jag en veritabel drömprins!
*Jag fick en novell publicerad i lokaltidningen för ett par år sedan
Påtal om utseende så fick jag nästintill en chock häromdagen när min mamma visade mig en bild. Hon hade tidigare sagt att hon sett en bild på Beppe Wolgers* som ung och att han hade varit slående lik mig på bilden. Jag avfärdade det hela som ett försök att få mig att känna mig tjock - som om jag behövde påminnas om den känslan - men efter att ha sett bilden kan jag inte annat än förundras över likheten. Jag vet att man måste veta hur jag ser ut idag (med skägg) och hur jag såg ut runt 20-sträcket (utan skägg, fast smalare) för att till fullo uppskatta likheten, men jag tänker lägga upp bilden ändå.
*Poet, lyriker, komiker, skådespelare, journalist, legend
Beppe, innan han blev en jättebamsing till björn
Så ifall det nu finns någon därute som drömmer om en passionerad och svettig natt tillsammans med Pippi Långstrumps pappa så antar jag att jag endast behöver tillskansa mig charm innan jag fyller 50 för att bli en veritabel drömprins.
En jättebamsing till björn
Imorgon ska jag hur som haver dundra iväg till Uppsala tillsammans med Zeke* och Tommy för att fira min examen och mitt nya jobb. Det ska bli riktigt kul, eftersom vi tre inte har hittat på något tillsammans sedan i våras. Jag ska försöka ta ett gäng bilder så att jag kan bjuda på ett humoristiskt referat utav kvällen i den här bloggen, men tills dess så hoppas jag att livet behandlar er ungefär lika bra som det verkar behandla mig just nu.
*Stefans nya namn som farsa
P.S.
Jag flinar fortfarande en aning muppaktigt för mig själv när jag tänker på "Bajset - samma tid, samma kanal!". Förhoppningsvis finns det en viss charm i att uppskatta fekaliebaserade ordvitsar, för i så fall så var jag visst en veritabel drömprins, trots allt!
D.S.
Kommentarer
Postat av: Hålsten
Grattis till jobbet! P.S. Jag skall ha provision för alla fekalievitsar jag klämt ur mig (fniss), om de används i ståuppshowerna!
Svar:
Robin
Trackback
