Jag kom fram ungefär vid halv tre tiden på onsdagen, efter en oväntat behagfull tågresa ner. Jag brukar annars ha en osannolika otur och hamna i samma vagn som kolikbarn och deras suicidala mödrar, men jag hade faktiskt varit lite proaktiv och säkrat mig en lugn(are) plats i den tysta avdelningen. Tre timmar med en parad av landskap som passerar mitt fönster ackompanjerat av musik från till exempel Midlake, The National, Tom Waits och R.E.M. senare rullade tåget in på stationen, där Jan - min nya hyresvärd - var så ovanskligt vänlig och hämtade mig med sin lastbil*, för att ta mig ut till min nya boning ute på Hisingen.

 

Rummet som jag hyr är i en villa som står på en tomt bredvid Jans egna, vilket innebär att de resterande rummen (två) hyrs utav andra studenter vid Göteborgs universitet. Det fantastiska i detta är att jag har sinnesfriden av att hyra ett rum från en äldre (Jan är närmare 60), stabil och ansvarstagande hyresvärd, samtidigt som jag har nöjet av att få bo med jämnåriga personer i samma situation som mig!

 

På onsdagen hade endast en av dem flyttat in, men vi hann inte träffats. Jag hade nämligen ringt och kollat med John Båt ett par dagar innan, eftersom jag visste att han skulle flytta till Berlin, men jag visste inte när. Det visade sig att han skulle iväg redan på torsdagen, så vi kom överrens om att träffas på onsdagen. Jag skulle dock upp tidigt dagen efter, för att närvara vid den 7 timmar långa introdagen på kursen, så jag sa att jag inte kunde vara ute för länge, vilket inte han kunde heller, eftersom han skulle åka ner till Das Vaterland dagen efter. Vi möttes upp på Pustervik, där John satt med två andra vänner - varav jag endast hade träffat en sedan tidigare - och vi hade rätt trevligt.

 

Efter ett tag säger John att vi blivit inbjudna till en förfest vid Heden. Jag tittade skeptiskt på klockan, men John sa att vi inte behövde stanna för länge. Fullt medveten om att det skulle bli sista gången jag träffar John på ett väldigt långt tag gick jag med på att gå vidare till denna förfest. I väntan på spårvagnen dök det upp en kille som såg ut att vara två nyanser av blekhet ifrån att vara albino, klädd i jeanskläder och smutsig keps. Han var uppenbarligen påverkad - möjligtvis även beväpnad - och han pratade enbart om vilken gangster han var, alternativ vilken hårdkokt finländare han var, och fluktuerade mellan att låta sentimental och hotfull, på ett manér som jag ditintills aldrig har upplevt*. I sitt släptåg hade han en man som identifierade sig som marrockan (fast ingen frågade om hans nationalitet) som konstant bad om ursäkt för den bleka gangsterns beteende. Då en vän till dem - en lilliputtig kvinna med en bullersam bergsprängare i sin ryggsäck - blev de distraherade och vi bordade spårvagnen på väg till Heden.

 

Vi anlände till en förhållandevis stor lägenhet där två män och två kvinnor hade trängt ihop sig i det oansenliga köket för att dricka vin och talas vid lite enskilt, när jag plötsligt insåg att dessa fyra personer var de enda gästerna på denna så kallade förfest, och jag kände mig genast ovälkommen. Tro inte att stämningen lättades upp av att en av Johns vänner - cirka 10 minuter efter ankomst- började tjafsa med en av killarna, vilket kunde ha urartat i handgemäng, ifall vi inte blivit mer eller mindre utkastade av en av tjejerna som bodde där. Jag beslutade mig för att dra mig tillbaka och hoppade på bussen tillbaka till Hisingen, när jag plötsligt insåg att jag hade glömt min jävla väska i lägenheten som vi nyss blivit utkastade ifrån. Jag fick ringa John för att be om hennes nummer och försöka kontakta henne. Efter fem dagars kymiga och tafatta försökt till att styra upp en rendez-vous fick jag äntligen tillbaka den.

 

Mitt rum i villan lämnade dock en hel del att önska. För det första har jag ingen dörr. Ni vet i gamla vardagsrum, då man har en mindre del som är en aning avskilt med en dörröppning, som förmodligen ska agera biblioteket eller någon form av lounge? Den aningen avskilda del av vardagsrummet är mitt rum. Jan sa direkt att han håller på att sätta in en skjutdörr, men en vecka senare har han fortfarande inte gjort det. Dessutom har jag två sängar istället för en säng och ett skrivbord. Om vi någonsin får för oss att leka Inte-nudda-mark så blir ju mitt rum the hot spot! Plus att rummet var riktigt gammaldags inrett, som om en 90-årig gubbes sovrum med en massa gamla billiga tavlor av sjömotiv på väggarna. Sedan hade Jan och Carina försökt göra rummet en aning mer ungdomligt genom att hänga upp två affischer; en på en kaktus och en på en tulpanliknande blomma!