Framåt, som alltid
Hallå där, Internetland, hur har ni haft det? Bra? Vad kul! Hur jag har haft det? Lustigt att ni frågar!
Den stora nyheten är väl att jag blivit godkänd på ekonomitentan. Faktiskt fick jag mer än godkänt; jag fick VG (fem poäng ifrån full pott!)! Helt sjukt, med tanke på att jag knappt kan dra mig till minnes senaste gången jag kände mig så pass osäker inför en tenta om jag gjorde inför den här. Nå väl, jag antar att det bara är att tacka och ta emot. Fast dessvärre blev inte glädjen långvarig. Orsaken; vem fan vet? Jag har fortfarande svårt att ta till mig glada nyheter och bevara lycka - precis som jag skrev i det förra inlägget. Inom beloppet av en timme efter det att jag fått kännedom om tentaresultatet kände jag mig på lika pissigt humör som vanligt.
På sistone känns tycks det som att livet ger mig en bajsmacka och säger "Du MÅSTE ta en stor tugga och svälja!", vilket jag med stor möda och leda gör. När jag väl har svalt och det är fritt fram att skölja ur den vidriga smaken av träck från smaklökarna så känner jag givetvis en stor lättnad. Dessvärre placeras ytterligare en bajsmacka på min tallrik snart därefter och jag får samma direktiv. Vad jag vill ha sagt med denna dagishumorinspirerade liknelse är att jag enbart känner lättnad, inte glädje, vilket inte är en långvarig känsla. Att känna sig "fri från" är inte samma sak som att känna sig "fri till".
Samtidigt som jag har väntat på resultatet ifrån ekonomitentan har jag haft en kurs angående ledarskap. Fastän vi har ansatts av en massa föreläsningar, seminarier, projektarbetesträffar och inlämningsuppgifter så försökte jag verkligen satsa för fullt på denna kurs genom att leta upp litteratur som inte ingick i kursen.
Längst fram: kurslitteraturen. Högst upp: mina homeboys (Pasolini, Bauman och Goffman).
Jag ansträngde mig verkligen för att få med några infallsvinklar ifrån dessa giganter, men i slutändan blev jag lat/feg/både och och skrev endast utifrån kurslitteraturen (jag skrev i och för sig en inlämningsuppgift med inspiration ifrån Pasolini, Goffman och Bauman, men inget överdrivet påtagligt). Numera är kursen avslutad, alla seminarium är tillryggalagda och tentan är inlämnad. Jag tror den blir godkänd.
Tim - min yngre bror, för er som inte vet - var för övrigt här nere och hälsade på för ett tag sedan. Det blev en trivsam kväll som hade sin utgångspunkt hemma hos Linnea (hans flickvän) tillsammans med Gustav, Oskar och hans flickvän (jag har tyvärr glömt hennes namn). Efter käk och alkoholsekonderade lekar* styrde vi kosan mot Pustervik. Där blev vi kvar för resten av kvällen, även om Tim och Linnea drog sig tillbaka en aning tidigare än oss andra. Vi hann dock med ett fotografi, som dessväre - eller dess bättre - liknar något ur en taskig Guy Ritchie-kopia till film.
*Elva är tolv och tolv är elva (internskämt är roliga)
You better not be tellin' me porcupines, Mullet!
Jag har till och med varit på visit i Stockholmstrakterna sedan jag uppdaterade den här blaskan senast. Tyvärr föregicks mtt besök - någon dag innan - av nyheten om att min mamma hade brutit foten så pass allvarligt att hon blivit inlagd på Danderyd. Underbara förutsättningar för en semester, va? Hur som helst, jag besökte henne på sjukhuset och lämnade dessutom över Jonas Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar" trilogi, som jag bad Gardell att signera åt henne under bokmässan. Hur reagerade hon? Maila mig din förfrågan till minmammaä[email protected].
Under mitt korta återbesök till hembygden fick jag dessutom reda på ett par saker:
- Stefan och Josefin väntar barn!
- Markus är förlovad med Sana!
- Alex är en ungefär lika underbegåvad biljardspelare som mig!
- Att försöka vara kompis med ett ex är en dålig idé
Första och sista frågan: Hur pass upprörd skulle du bli ifall solen slocknade?
Jag måste dock erkänna att jag kände mig på bättre humör så sent som igår, när jag åkt ner till Café Hängmattan för att lyssna på Isak. Han hade samlat ihop ett gäng duktiga musiker på bas, trummor, orgel, klvaiatur och leadgitarr och det hela mynnade ut i en jävligt grym spelning! Så pass grym att jag tänker publicera den bästa bilden som jag lyckades ta under kvällen här i min blogg!
Isak äger publiken på Café Hängmattan
Ifall jag ska försöka hålla mig till ämnet som denna blogg brukade handla om - nämligen min fysiska hälsa - så fick jag faktiskt komplimanger under min återresa till Stockholm, där de sa att jag ser smalare ut i ansiktet och verkar ha gått ner i vikt. Dessvärre måste jag nog ruinera mitt egokonto med fakta och bekänna att jag knappt har tänkt på min vikt under de senaste månaderna. Jag vet att det är rent förkastligt, med tanke på mina skäl till att starta denna blogg.
Min stora bikt i detta inlägg är väl - återigen, känns det som - att jag inte har orkat bry mig om vad jag stoppar i mig eller vad jag ska göra för att mota bort överviktigheten.
Med detta sagt så skickade jag iväg en födelsedagspresent för inte så längesen, och jag fick bekräftelse på att den kom fram redan förra veckan. Jag hoppas verkligen att den skänker er långvarigare glädje än vad något annat har skänkt mig hittills, fröken Hålsten!
Internskämt är interna
Ta hand om er, där ute! Snart är jag klar med min utbildning och då kanske vi ses på ett socialkontor någonstans i norra Uppland!
Kommentarer
Postat av: Fröken Hålsten
Hälsa stora gratulationer och lycka tillar till Stefan och Josefin!!
Tackar återigen för presenten, den skänker mig glädje i den mörka hösten!
Svar:
Robin
Trackback
