Ett valborgsfirande samt förvånansvärt många arbetspass senare så var det ännu en gång dags för ett nervkittlande (I wish ...) inlägg i den här rafflande (Dream on ...) bloggen.

 

Jag kanske borde klargöra vad jag menar med "förvånansvärt många arbetspass". Jo, det är nämligen så att jag har arbetat med min C-uppsats under våren och under april månad var jag dessvärre tvungen att avböja en del erbjudanden om jobbpass på mina två extrajobb. När deadline var i antågande började jag dock inse att jag knappt hade jobbat något under månaden och därvidlag skulle min plånbok få sig en rejäl törn, såvida jag inte agerade snarrådigt. Jag informerade således båda mina arbetsgivare om sakernas tillstånd och att jag var väldigt angelägen om att jobba så många pass som möjligt efter inlämningsdatum av uppsatsen.

 

Vare sig de blev imponerade på grund av den beslutsamma tonen i min stentorsröst eller visade misskund på grund av ynkedomen i mitt vädjande kvarstår det faktum att jag endast hade jobbat 20 timmar under april när deadline timade (det vill säga den 24e) men skred in i maj månad med 64 timmar avlönat arbete i bagaget.

 

Så, visst, när jag säger att jag har haft "förvånansvärt många arbetspass" på sistone så menar jag inte tangerat med en barnarbetare i Asien, en gruvarbetare i Sydamerika eller ens en ensamstående tvåbarnsmamma i Tumba, men ge mig åtminstone liiite cred ... eller?

 

Sen var det väl också det här med Valborgsfirande. Ja, i år bar det av till Uppsala igen, men inte för att vandra runt med alla studenter (som ni kanske minns så studerar jag dessutom fortfarande för Göteborgs räkning) utan för att bevista Tommy och Rebecca tillsammans med Stefan. Det blev väldigt trevligt med grillat lamm, en massa öl och ett dussintals personer inpressade i en liten etta, men blev dessvärre en aning kortvarigt eftersom Stefan - min ride - skulle jobba tidigt dagen efter och undvek därmed alkohol, nattsuddande samt buss- och tågtrafik.

 

Själv var jag ledig på första maj. "Vilka spänningsladdade begivenheter tog du del av då?" kanske ni undrar, men sannolikt gör ni dock icke det, så då var det nog om den saken. Jag gick i varje fall inte i bräschen för ett stridslystet demonstrationståg och uppviglade folket till upplopp, så mycket kan vi säga. I'm a lover, not a fighter.

 

För att avrunda inlägget vill jag dock bara nämna att Josefin anmärkte att jag har gått ner i vikt, så mouhahahahaha till alla asätande sladdermöss därute som trott att jag har kastat hela nyårlöftet överbord.