Jag har, utöver uppsatsen, även hunnit med att jobba lite. Jag har haft några pass på Avis, där jag tycker att det har funkat väldigt bra hittills, plus ett extra pass på Vårljus - boendet där jag gjorde min praktik. Passet på Vårljus gick väl lite sådär, jag har egentligen ingen lust att älta om det just nu, men jag kan i alla fall säga att jag blev ombedd att komma in vid klockan 8 för att skjutsa en av ungdomarna till Karolinska, där han hade tid klockan 9. När vi sedan kommer iväg (klockan 08.20) får jag reda på att han ska till Karolinska i Flemingsberg. För er som inte är överdrivet bekanta med Stockholm kan jag ju lugnt konstatera att det inte finns en chans i helvetet att du hinner från Upplands Väsby till Flemingsberg på 40 minuter i morgontrafik. Men men, vad dristar man inte till med för att tjäna lite pengar ...

 

Som tidigare nämnt så har jag ju inte skrivit särskilt mycket om själva tränandet i den här bloggen på ett tag, till den grad att fröken Hål-sten lade in ett önskemål om mer kåserier kring det, men även om jag mer än gärna gör allt för att behaga the ladies måste jag dock säga att jag helt enkelt inte har så mycket att förtälja på den fronten just nu. Fast, det är ju klart, sedan uppsatsarbetet drog igång på allvar har jag fått sånna oemotståndliga behov av att lämna lägenheten för att gå ut och gå, så det har minsann blivit en hel del långpromenader. Plus att jag gick fick åka in till Stockholms universitetsbibliotek för socialt arbete - i närheten av Norrtull - och sedan åka hela vägen hem igen med en väska full med sju böcker, för att till syvende och sist komma hem till en hiss under reparation. Fyra trappor med tung packning efter en halvdags spankulerande var ... uppfriskande.

 

I söndags gick jag även på en stadig kvällspromenad ända ner till Lindvägen, vilket förvisso inte säger ett skit för alla er som inte känner till Märsta men, lita på mig, det är inte ett ställe man hamnar på om man inte tar sig dit med vilje. Jag passade på att gå uppför Arenberga när jag ändå var där, eftersom mina första starka minnen är ifrån de krokarna. Inte för att jag vill låta som den gamla gubbfan jag redan är, men det var faktiskt ganska mysigt med en minnespromenad förbi gamla kvarter och oskuldfullare tider.

 

För numera känns det ibland som om jag bor i Twin Peaks. För det första har vi ju den underliga britten från föregående inlägg och i lördags var det dags för nästa egendomliga människomöte. Jag tror dessvärre inte att det känns helt okej att skriva detaljerat om händelseförloppet, men jag vill ändå utfärda en varning till alla singelkillar som läser detta; om en rysk tjej säger att hon är en "dålig flicka" så menar hon inte det ni tror ...

 

Avslutningsvis vill jag (av någon anledning ...) nämna att jag dessutom har tröttnat på den fängelsecell-aktiga stämningen som råder i min lägenhet, tack vare alla tomma väggar. Därför har jag först och främst tänkt hänga upp "Superbad" affischen igen (och den här gången ska den inte ramla ner) och sedan hotta till stället som en riktigt vidrig hipster genom att rama in och hänga upp LP-skivor på väggarna.

 

Jag bestämde mig för det när jag var inne i stan förra veckan och fick syn på en ram för just LP-skivor på Designtorget. Den var dessvärre dyrare än alla de klädesplagg jag bar vid det tillfället sammanlagt, men sedan upptäckte jag att de säljer billigare ramar på IKEA. Så igår när jag var inne i stan (den gången för att gå till Kungliga biblioteket, som inte ens lånar ut böcker) köpte jag "Swordfishtrombones" av Tom Waits plus "Pink Moon" av Nick Drake på LP, för att hängas upp på väggen tillsammans med "Rain Dogs" av Tom Waits, som jag redan har.