Då kanske det var dags för en uppdatering här på bloggen, även om det endast verkar som en slags försäkran för er som börjat fundera på ifall jag redan har gett upp mina planer på att ställa upp i Vansbro år 2014. Faktum är att jag själv nog är en av de som funderar över detta, eftersom faktum är att jag har begått så många överträdelser beträffande mina nyårslöften om att hålla en sansad diet under den senaste månaden att en bikt inte ens känns meningsfull, utan det räcker med att konstatera att jag visat mönstergillt prov på ren och skär lättja och oföretagsamhet.

 

Jag skriver detta inlägg i hopp om att jag kan sona för min tid av indolens och komma tillbaka i rätt spår igen istället för att sitta i syllen som en vidrig klump med ister som häver i sig litervis med M&Ms. Jag har med andra ord inte gett upp hoppet ännu, en märklig blandning av karaktärsstyrka och självhat nödgar mig att pressa framåt.

 

Jag vet att det låter som en paradoxal blandning av särdrag, men den är ovanskligt stark.

 

Nåväl, HELT oföretagsam kan jag ju inte sannskyldigt påstå att jag har varit, inte med tanke på hur mycket jag att jobbat sedan i april. Jag kan inte riktigt dra mig till minnes ifall jag nämnde det redan i förra inlägget, men under maj månad jobbade jag alltså någonstans runt 195 timmar. Tyvärr är det ju som timarbetare och jag fick därmed inte ut riktigt fullt så mycket i lön som jag hade hoppats på, men allt som allt (jag har haft två olika jobb med två olika lön(förut)sättningar) så fick jag ut runt 20.000 kronor. Lägg sedan till pengarna från skatteåterbäringen så hamnar min inkomst denna månad på någonstans runt 27.000 riksdaler, vilket gör denna månad till den mest lönsamma jag någonsin har haft under hela min livstid.

 

Nej, jag är inte en förmögen man.

 

Mitt jobb på Avis (biluthyrning vid Arlanda) är bitvis ganska stressigt och med tanke på att jag endast sitter i återlämningskuren så är det även väldigt varmt under sommarmånaderna, så jävlar i min själ om jag inte har svettats av några kilon under den här månaden. Jag är medveten om att det inte räknas som träning, men ändå ...

 

Jag blev förresten nyligen ombedd att visa leg på systemet (!). Det vore smickrande att föreställa sig att detta expediten på fullaste allvar tyckte att jag såg ungdomlig och fräsch ut, men faktum är att jag ser mer ut att vara död sen i fjol än under 20, så möjligtvis påminde jag om en A-lagare som blivit portad.

 

Till yttermera visso vill jag även berätta att jag var och såg Jurassic Park i 3D på bio nyligen. Jurassic Park är den första riktiga* filmen som jag såg på bio och är en stor del av min barndom, så jag har längtat ända sedan jag hörde att den åter skulle upp på bio för att markera 20 årsjubileet. En aning besviken måste jag dessvärre erkänna att upplevelsen var, mest på grund av omständigheterna; filmen visades i en tämligen liten salong som inte ens var halvfull med åskådare - jag hade förväntat mig större pådrag från mina generationsfränder. Men jag måste erkänna att det var härligt att se den på bio igen och en rysning for genom hela kroppen när temamusiken svallade upp då Richard Attenborrough för första gången presenterar dinosaurierna för utomstående (och publiken) med "Welcome ... to Jurassic Park!".

 

Fröken Hålsten försäkrade mig tidigare i år - med hänsyftning till ett skämt jag hade skrivit i bloggen angående min ålder - att det inte är Jurassic Park att fylla 28 år. Jag kan inte annat än hålla med, eftersom Jurassic Park endast fyller 20 i år, så 28 borde vara någonting i stil med Triassic Park.

 

Hur som helst, jag ska som sagt anstränga mig mer och få tummen ur. Jag försöker inte ursäkta mig med att jag har haft mycket jobb på sistone, jag känner många som jobbar mycket och ändå hinner med att klämma in ett par gympass i veckan och detta är ändå folk med - till synes - mer aktivt socialt liv än jag. För jag har inte haft överdrivet mycket till socialt liv på sistone heller, utanför jobbet har jag helt enkelt inte haft någon lust eller ork. Jag har helt oförblommerat sagt inte mått särskilt bra under den senaste tiden. Oro, ångest och ambivalens har varit huvudingredienserna i den omkullvälta bröllopstårtan som varit mitt liv. Oro inför framtiden, ångest inför det förflutna och ambivalens angående nuläget. Låt sjuda i förnekelse och garnera med ett falskt leende.

 

Jag känner mig bättre nu och även mer beslutsam. Jag vet inte riktigt vad som föranlett mitt bittra kynne under den senaste tiden, kanske känslan av att sakna riktning (när man jagar arbetspass och hoppar in med kort varsel känns det rätt futilt med att planera) men nu går jag ju på ett schema under resten av sommaren och jag kan börja fokusera närmare på hur jag ska ta mig an hösten och den sista terminen av mina universitetsstudier.

 

Innan jag sätter punkt för idag - samt för en okänd tid framöver - vill jag även berätta om två sidor som facebook föreslog att jag skulle "gilla"; den var en sida för "Het nätdejting" och den andra var för en samling xenofobiska analvettar som kallar sig Svenskarnas Parti. Bevisligen är det något med mitt konto som får mig att framstå som en främlingsfientlig kåtbock, så om någon har ett eller flera förslag på hur jag kan tona ner denna air av sexuell frustration och rashat i min användarprofil så skulle det uppskattas.