Så här går det till
Tjena mors! Det verkar som att jag var vilseledande när jag, i föregående inlägg, talade om ett hälsosamt träningspass som skulle ha ägt rum under närmast tillryggalagd helg. Det *verkar* inte bara så, det är förhåller sig faktiskt på det viset, till hundra procent. Jag har ingen ursäkt för detta; jag har helt enkelt inte mått särskilt bra. Jag kan i samma veva passa på att bikta mig och säga att jag inte har levt som en snacksasket den närmaste tiden, jag har dessvärre levt förhållandevis dionysiskt - om man ser till mitt nyårslöfte, åtminstone - och ätit både choklad och chips.
Med det sagt har jag dock inte gett upp än! Jag kan ge er mer än mitt ord denna gång också; jag var iväg till simhallen och simmade idag! Jag jobbade både på måndagen och tisdagen, men idag var jag ledig (jag är även ledig imorgon) och bestämde mig för att ta tillfället i akt och göra något annat än att sitta inne och kolla på gamla avsnitt av "Curb Your Enthusiasm"*, och lotten föll sedermera på att knalla upp till simhallen och simma några längder.
*Jag har gjort det under helgen, det är världens bästa komediserie!
Jag planerade på att ta en uppfriskande promenad upp till simhallen, simma några längder, för att sedan ta en uppfriskande promenade hem igen, vilket hade gett resultat i det här strålande solskenet som vi har haft idag i Märsta (för en gångs skull!). På väg upp åkte dock min bror Tim och hans flickvän förbi och erbjöd skjuts. Hövlig som jag är tackade jag inte nej, så därmed uteblev promenaden upp till simhallen.
Väl uppe vid simhallen flöt dock planerna på som vanligt; jag släppte in mig själv med hjälp av mitt stämpelkort, bytte om och tågade övermodigt in i simhallen. Jag tyckte att det kändes en aning kymigt dock, med tanke på att jag var den enda simmaren där. Jag menar inte att jag var den enda som motionssimmade; jag var den enda som var på besök i simhallen överhuvudtaget! Föreställ er en tom simhall, min överviktiga kroppshydda och en övervakande badvakt; knappast ett klassiskt avsnitt av "Baywatch".
Simglasögonen; mina medbrottslingar
Jag måste tyvärr erkänna att jag kände mig en aning hämmad på grund av det faktum att min simtur kändes som en soloshow för badvaktens beskådan. Eller, åtminstone till en början, men sedan slutade jag dock att bry mig och bara flåsade på med så pass breda vattenstänk som nöden krävde. Jag vill bara säga det; det kändes en aning befriande, att inte bry sig om vad ens åskådare tycker. Jag är överviktig och jag försöker bättra mig; det är inte vackert och jag anstränger mig åtminstone! Idag simmade jag en kilometer på cirka 25 minuter, vilket jag är rätt nöjd med. Ifall det är sorgligt eller inte skiter jag fullständigt i - det är, som sagt, befriande att inte bry sig om kritiker.
Jag nöjde mig dock inte där; jag tog min promenad efter simturen istället. Jag började knata från Valsta sim- och sporthall ner till Märsta centrum. Jag passade dessutom på att ringa min hyresvärd och fick äntligen tag på dem. Jag berättade om mina problem med lägenheten, de sa att de skulle kontakta områdeskontoret som i sin tur skulle kontakta mig, jag frågade hur länge det skulle ta, receptionisten svarade att hon inte kunde svara på det, jag frågade ifall det rörde sig om en vecka eller en månad och receptionisten bedyrade att det skulle ske så kvickt som möjligt, vilket skulle vara mindre än en vecka. Jag tackade tillbörligt och fortsatte min promenad, iförd mina gamla sneakers och jeans.
Green shoes and jeans! Would you, could you on asphalt? I would, I could on asphalt!
Som ni ser på bilden så är mina skor i ett ganska digert skick för tillfället. Men jag har faktiskt beställt ett par nya, som jag förväntar mig att få inom en snar framtid. Även detta par är från Puma, eftersom jag verkligen gillar skodon ifrån Puma. Skälet till att jag dock inte köper skor därifrån - eller ifrån någon annanstans, för den delen - särdeles ofta är för att jag har så stört stora fötter (och för alla ladies som undrar ifall det man säger om män med stora fötter är sant; ja, det är sant*). Ifall jag väl hittar ett par skor som jag gillar så finns de oftast inte i min skostorlek. Nej, jag skojar inte; jag har 47 i skor.
*Män med stora fötter måste specialbeställa sina skor ifrån sidor med freakstorlekar.
Jag promenerade hur som helst ner till Märsta centrum och införskaffade några bärs (Vad fan vill ni? Det är lilla lördag och jag är ledig imorgon!). Därifrån tog jag en tämligen omständlig väg hem. Allt dom allt var jag ute och promenixade i en och en halv timme idag. Det skall även tilläggas att jag bar både mina blöta badbyxor och min blöta handduk samt ett gäng bärs under denna lilla rundvandring.
Till fots i utkanten av civilisationen med ett bylte och en systemkasse;
min mobilkamera kan se in i framtiden!
Allt som allt, tycker jag nog att jag har varit väldigt nyttig idag. Ni kan ju dessutom se hur pass långt ifrån civilisationen jag är bara på bilden, så ni vet att jag inte har snackat en massa skit.
Jag vet att fröken Hålsten tycker om att läsa om underliga människor som jag stöter på, men dessvärre så stöter jag på många underliga människor i mitt jobb just nu. Folk som ställer frågor som de helt uppenbarligen inte ska ställa till mig, folk som försöker ljuga mig rakt i ansiktet och folk som tror att de kan skrämma mig till lydnad. Vill du ha ett mer detaljerat referat angående de muppar som jag träffar på grund av jobbet så får vi se till att träffas personligen någon gång under sommaren.
Sammanfattningsvis så simmade jag en kilometer, promenerade i en och en halv timme med vikter samt drack några öl. Låter bra, i mina öron!
Kommentarer
Trackback
