Oj då, så var man redan tillbaka här med ett sprillans nytt inlägg, som - dessvärre - blott skildrar samma gamla lappri som alla föregående inlägg. Förhoppningsvis lyckas jag ändock framställa denna lappri på ett tillräckligt roligt och läsvärt sätt, samt att mänga den med intressanta* nyheter från min handel och vandel, för att inte förtunna min allaredan lätträknade läsarskara.

 

Då ska vi se ... vad finns det då att förtälja om förutnämnda handel och vandel? Sanningen att säga så har jag faktiskt inte haft så värst mycket för mig, utöver jobbet. Just nu är jag tillbaka i lägenheten, eftersom utrotaren* kommer imorgon någon gång mellan klockan 8 och 12. Denne har ingen nyckel till lägenheten, vilket helt sonika innebär att jag måste befinna mig på plats och öppna dörren när denne anländer för att göra sitt skit, vilket helt sonika innebär att jag inte har någon lust att gå upp klockan 6 för att kunna komma tillstädes vid lägenheten klockan 8 på morgonen. Jag vet att det är mindre än troligt att denne väljer att komma så pass tidigt, men jag utgår ifrån Murphys lag när det gäller ärenden av den här sorten.

 

Nu är det bara att hålla tummarna för att ohyran i lägenheten inte naggar av mitt ansikte under natten.

 

Efter att utrotaren varit här och markerat mitt revir med sin insektsvådliga smörja så ska jag försöka lämna in mitt ravioliskadade sofföverdrag på kemtvätten i Valsta, men jag tror nästan att det vore en god idé att ta reda på ifall de har stängt för semester eller något åt det hållet, för det vore ju ganska fåvitskt av mig att släpa dit hela överdraget utan att vara säker på att stället verkligen är open for business? Allvarligt; vem skulle få för sig att göra något så urbota korkat?

 

Senare under dagen, någon gång framåt eftermiddagen, ska jag ta och träffa Matti för första gången sedan ... ja, jag är faktiskt inte helt säker på när vi sågs senast. Kanske var det senaste gången som jag följde med till High Chaparall, vilket i så fall var 2 år sedan*. Nu har han dock flyttat till Enköping, vilket krympt avståndet mellan oss avsevärt, och eftersom vi båda är lediga imorgon tänkte vi passa på att råkas och språkas.

 

Ni läsare med Poirot-lika anlag har därmed redan kommit fram till att det gunås inte blir någon simtur imorgon heller, trots att jag lovat så stort efter min comeback i simhallen i måndags, men jag är ju trots allt ledig hela helgen, så bli inte överraskade ifall det kommer ett till roligt och intressant* inlägg - dessutom med nyheter om träning, simning och/eller annat sunt leverne - redan då!

 

På jobbet går det fortfarande rätt okej, även om jag jobbar väldigt långa pass med få lediga dagar, oräkneliga kunder vars hjärnbedövning sedan de tittade förbi neurologen inte har släppt än och arbetsuppgifter så monotona och rutinmässiga att jag snart hamnar i samma riskgrupp som Jack Torrence* beträffande "arbetsplatsinducerade bärsärkargångar". Men jag klagar inte. Eller, vänta lite ... jo, det är ju exakt vad jag gör!

 

Men, allvarligt talat, det finns några riktigt gedigna fördelar med ett jobb som mitt (returen på en biluthyrning, för er som inte tagit del av den informationen), även om de är tunnsådda. Till exempel, till skillnad från mina föregående jobb inom vård- och omsorgsyrken, finns det ingen policy inom företaget som hindrar oss att ta emot gåvor från våra kunder. Återigen förstår säkerligen alla mini-Herculear där ute att det inte rör sig om förlovningsringar och diamanttiaror (ännu), utan om föremål som en genomsnittsmänniska med undermålig smugglarmentalitet och givmild läggning hellre ger bort än riskerar att föra ombord på ett flygplan. Det rör sig heller inte om stillettknivar och guldpläterade AK-47:or (ännu), utan om något så prosaiskt som ät- och drickbara produkter. Med betoning på drickbara produkter!