Först och främst vill jag, av någon anledning, bara informera alla om att jag nyss såg om "The Goonies", en vördad skatt från min barndom, för första gången på många år och trots att man alltid riskerar att förstöra fina minnen, genom att upptäcka alla skavanker då man ser filmen genom ett par mer kritiska, cyniska och vuxna ögon (som i fallet med Tim Burtons "Batman"), så är det alltid så jävla värt när man lyckas hitta gamla rullar från ens forntid som fortfarande lyckas göra ett starkt intryck (lyckligtvis som i fallet med "The Goonies").

 

 

Nåväl, låt mig då få bikten överstökad lite hastigt; jag har ätit ett mål på Max, jag har ätit kanelgifflar (som min mamma bjöd på), jag har ätit en glass (även den compliments of mama mia) och jag har, som ovanligt, druckit läsk (och återigen i mycket mindre kvantiteter än före nyårslöftet). Annars tycker jag verkligen att det börjar ta sig rätt ordentligt med snaskandet, med tanke på att jag egentligen inte känner suget efter godis särskilt starkt längre, så rent logiskt borde det avta mer och mer.

 

Annars då? Jo, tack, jag har haft en hel del på schemat de senaste dagarna. På torsdag åkte jag till exempel ut till Orminge och hälsade på en väninna, Arlene, innan hon tar sitt pick och pack och flyttar in hos Åsa-Nisse någonstans nere i Småland. Samma dag bokade jag även biljetter till att se "Limpan", en pjäs baserad på en bok av Allan Edwall som ska framföras på just Allan Edwalls gamla teater inne i Stockholm med Johannes Brost i huvudrollen. Senare, såg jag, ska de spela "The God Of Carnage" (en väldigt känd enaktare) på samma teater, kanske skulle man gå och se den också? Kanske skulle man införskaffa en monokel med tillhörande cylinderhatt och öva på sina manierade åthävor, så som det högdragna skrattet?

 

Ingen kan påstå att jag inte har mycket att grubbla över ...

 

Den verkliga nyheten, och egentligen det enda som är värt att skriva ner i det här inlägget, är att jag faktiskt stod vid mitt ord och gick till simhallen i fredags för att ta årets första simtur. Jag måste säga att jag blev positivt överraskad av mig själv! Inte nog med att jag fortfarande kan koka kaffe (!); jag simmade mycket längre än vad jag trodde att jag skulle orka, närmare bestämt 1 kilometer och jag gjorde det på cirka 35 minuter. Innan någon gör ett nesligt försök till att spräcka min bubbla så vill jag poängtera att jag är fullt medveten om att jag inte slår några rekord med den tiden, men jag är väldigt belåten på grund av att jag absolut inte förväntade mig ett i närheten lika bra resultat, med tanke på att jag inte har simmat regelbundet på flera år. Lägg dessutom till att jag gick hela vägen hemifrån mig till mina föräldrar tidigare på dagen (för min mamma och brorsdotter skulle med till simhallen och bada) och att jag inte behövde personlig assistent för att uträtta mina dagliga sysslor och behov dagen efter så skulle jag nog våga dubba årets premiär i simhallen en succé. Fast jag upplevde dock att nacken började värka rätt fort, så jag får nog ta och jobba lite på min teknik samt träna upp rygg- och nackmuskler. Nästa besök till simhallen kommer förhoppningsvis att tima på tisdag, ifall inget oförutsett fuckar upp min skit.

 

Avslutningsvis kan jag tala om att jag fick ett brev från inkasso för ett par dagar sedan, tydligen på grund av att jag inte betalade hyran förra månaden. Jag var fullt övertygad om att det måste skett ett misstag, men när jag noggrant gick igenom min historik på internetbanken kunde jag se att det var sorgligt men sant, trots att jag hade betalat alla andra räkningar (till och med den som jag inte får hemskickad, utan får hämta från deras hemsida varje månad). Den enda logiska förklaringen är att fakturan måste ha kommit bort i posten och att jag under juletidens villervalla in tänkte på det. Men det som verkligen gjorde mig förgrymmad var det faktum att jag har betalat hyran i tid under de nästan 2 åren som jag har bott i den här lägenheten och när jag nu råkar glömma det en för första gången (dessutom under julrushen på grund av att fakturan förmodligen kommit bort i posten) tyckte min hyresvärd att det enda alternativet var att låta ärendet gå till inkasso direkt, istället för att skicka en påminnelse. Därmed tillkom både en extra avgift samt en ilska gentemot min hyresvärd på grund av deras respektlösa förhållningssätt till sina gäster. Jag tog itu med situationen på det enda följdriktiga sättet som påbjöds; gnällde på facebook och drog sedan över till Stefan, tillsammans med Tommy och Rebecca, och det blev en trevlig kväll (även om Josefin var tvungen att låsa in sig för att plugga) med xbox, kinect och amerikansk fotboll som slutade med att jag somnade (gissningvis snarkandes) på en madrass framför TVn medan Green Bay fick stryk av San Francisco, cuz daz how I roll, maddafakkas! Ibland går det sannerligen vilt till i metropolen Märsta.