Då så, då har man återvänt ifrån Järvsö, som inte ligger i Gästrikland (som jag tror att jag falskeligen uppgav i föregående inlägg) utan i Hälsingland. Var det än ligger så spelar det dock inte överdrivet stor roll eftersom jag inte tror att geografisk belägenhet hade varit en avgörande faktor för helhetsintrycket av festiviteterna.

 

Först och främst (eller kanske inte ALLRA först) orkar jag inte bemöda mig med bikten i det här inlägget, eftersom jag har valt att fuska lite genom att inte räkna semestertiden som en fullvärdig tidsrymd för dieten. Jag tror nog att de flesta läsare håller med mig; man kan inte hållas 100% skyldig till sina semesterförsyndelser. I varje fall inte de som rör diet; ifall du har mördat någon bör du nog snarast uppsöka en advokat.

 

Med det sagt tror jag dock inte att jag har överdrivet mycket att berätta angående min tripp till Järvsö. Tyvärr; jag kan varken påstå att den var fantastisk eller värdelös. Det var en resa och därtill finns inte mycket för mig att berätta, dessvärre. Kommer ni ihåg att vi pratade om anhedoni i ett föregående inlägg?

 

Jag börjar se det som ett faktum mer än ett skämt ...

 

Men det vill inte säga att resan inte förde med sig ett par lärdomar. Den bjöd nog på en eller annan läxa, kanske kan jag räkna upp några fakta som jag har lärt mig under de närmaste dagarna? Okej!

1. Familjens Kia är en helt värdelös biljävel (det finns så många fel att jag inte ens vet vart jag ska börja)

2. Sällskapsspel för inte folk närmare (eftersom de endast bäddar för bråk)

3. Pierre är en väldigt bra far (en dålig far hade aldrig kunnat få sina barn att skratta på det viset)

4. Stanken av skit är oberoende av ålder (barnskit luktar lika illa som vuxenskit och pensionärskit; SKIT!)

 

Jag hoppas i alla fall att jag inte sabbade stämningen för min pappa på hans 60-årsdags och att jag fick bättre kontakt med mina två brorsbarn under dessa två dagar.