Det är väl egentligen i sin ordning att jag inleder det här inlägget med att följa upp mitt vredesutbrott som effektivt utgjorde 100% av innehållet i mitt förra inlägg, trots att det formodligen inte finns någon som läst det och orkat lägga det på minnet. Hur som helst så har jag lyckats få tag på den kursansvarige läraren och efter att ha samtalat med honom blev jag genast en aning lugnare. Han hade förståelse för vad som har inträffat och försäkrade mig om att jag inte ska behöva lida för ett fel i skoladministrationen.

 

Å andra sidan har jag ju inget konkret att förlita mig på, endast hans ord, vilket egentligen fortfarande lämnar dörren öppen till en potentiell analskändning från universitetet. Men vad kan jag göra?

 

Igår var jag ute för första gången på vad som känns som ett bra tag. Nu kanske ni tänker att "ute" betyder "utanför lägenheten" och att jag under en lång tid bara suttit framför TVn i y-front, utan vare sig dusch eller klädombyte, och låtit hår, skägg samt finger- och tånaglar växa vilt och ovårdat, likt en lightläskpimplande Howard Hughes, ensam i det oförvaltade orangeri för slumrande människoväsen som jag förvandlat min lägenhet till. I så fall vill jag med förlov rätta er; jag syftar på att gå ut och ta öl eller några stycken.

 

Så här nära min 28e (jurassic park!) födelsedag (närmare bestämt den 19e februari, för er som glömt!) kändes det faktiskt en aning hugsvalande att veta att man fortfarande har tillräckligt med sisu för att fortfarande orka hålla sig vaken klockan fyra på morgonen och skratta sig fram till magplågor åt busringningar till 24-timmar-om-dygnet-kundtjänst efter en alkoholindränkt kväll.

 

Nej; INTE ensam framför TVn i y-front.

 

På tal om sisu och ork så är det ju egentligen det som den här bloggen ska handla om, eller åtminstone så hade den sin upprinnelse ur det, eftersom det kommer att tarvas mycket av båda i Vansbro 2014. Något säger mig att jag inte riktigt kan räkna gårdagens "bedrift" som ett steg i rätt riktning, med tanke på att en 3 kilometer lång simtur i svinkallt vatten förmodligen är mycket mer utmattande än en utekväll. Vilket, när man tänker efter, är ganska trist, för jag slår vad om att flera människor skulle börja träna ifall man kunde skriva av en pubrunda som motion.

 

Det jag vill ha sagt med det är att jag VET att jag verkar ha kommit ur gängorna och att min ursprungliga drivkraft verkar ha stagnerat. Jag tänker inte försöka urskulda mig, för jag har ingen kvalificerad ursäkt, men jag kan försöka förklara med att jag har haft mycket att tänka på just nu.

 

Studierna (som till exempel förra inlägget), jobbsökandet (som till exempel inlägget före det), pengar, sömnsvårigheter och de drömmar som jag har när jag väl sover (inte bara de body-horrorinfluerade mardrömmarna som jag nämnde i ett ännu äldre inlägg).

 

Nu lite previews för vad som kommer att ske nästa vecka; på onsdag kommer jag att åka ner till Göteborg för att bevista det första obligatoriska momentet av c-uppsatsen (på torsdag) samt en föreläsning om materialinsamling (på fredag) för att sedan vända på kosan tillbaka till Märsta igen på lördag. Dessutom har jag sökt extraknäck på Stefans jobb och han berättade att de kommer att börja kalla till intervjuer nästa vecka (förhoppningsvis så tidigt som möjligt, så att jag kan gå på den innan jag åker ner till götet), så håll alla tummar ni har och kan få tag på!