... och oföretagsamheten slöar vidare. Med det vill jag säga, redan i början av inlägget, att jag fortfarande har legat på latsidan och inte ansträngt mig över hövan mycket för att ta några fler simpass sedan det senaste inlägget. Eller förresten, jag ska säga som det är; jag har inte haft en tanke på det. "Varför?" är ju då en väldigt befogad fråga att ställa och ifall någon av er läsare brydde sig tillräckligt för att ställa den så kan jag svara att jag helt sonika inte varit på något bra humör. Annat har även kommit i vägen, men jag ska inte skylla ifrån min olust/slapphet enbart på det.

 

Men igår var det i alla fall födelsedagsfest för min pappa, som fyllde 60, där släktingar fick komma över till mina föräldrar och byta presenter och gratulationer mot smörgåstårta och förfriskningar. Ni håller säkerligen med mig när jag påstår att det inte känns alltför tillbörligt att strunta i det för att gå upp på simhallen (även om man har gjort något så fåfängt som att, till exempel, lovat att ställa upp i Vansbrosimmet 2014). Därav kan jag åtminstone, om inte annat enbart för att bevara ett uns av självrespekt, hävda att lördagen föll bort.

 

Då återstår endast fredag och idag.

 

I fredags fick jag ett samtal från ett deltidsjobb som jag har sökt för att dryga ut kassan med vid sidan om studierna, på tisdag ska jag dit på en intervju och se ifall vi inte kan komma överrens, vilket innebär att jag måste kopiera upp en del betyg, intyg och annan allehanda vrövel som kan tänkas vara mig till gagn under en arbetsintervju senast imorgon. Visst var det glada nyheter? Senare på dagen var jag dessutom nyttig och tog en sallad, som jag plockade ihop själv ifrån vagnen på ICA, till lunch, vilket mitt frossaralter-ego aldrig skulle ha gått med på så sent som endast förra året då han satt bakom spakarna i kontrollrummet till min överdimensionerade kroppshydda.

 

Dessvärre bröt han sig fri senare, under pappas födelsedag för att vara exakt, och ifall salladen från dagen innan nu åstadkom någon form av konstruktiv verkan så blev den nog tillintetgjord with a vengance med hjälp av varmkorv, bullar, tårta och chips. Det tycker jag får räknas som inläggets bikt.

 

Idag har jag dock ingen ursökt för min försoffade vandel, förutom just att jag inte har varit på övervägande bra humör (vilket jag nämnde redan i början av inlägget). Jag vet inte riktigt om det lönar sig för mig att utveckla det i det här inlägget eftersom det, i stort sett, skulle bli samma svada som jag skrev ned för några inlägg sedan, det vill säga att jag egentligen inte kan förklara det men att jag, trots goda nyheter och trevliga upplevelser, får rejäla svackor.

 

För jag har ju dessutom fått fler goda nyheter; min födelsedag är nära förestående (närmare bestämt den 19efebruari, gör en anteckning i era kalendrar, gott folk!) och för första gången på flera år, känns det som, har jag äntligen lyckats hitta något att önska mig i present som jag vill ha och som inte kostar skjortan, byxorna och ett par lite blod. Jag fick nys om att Louis CK ska uppträda i Globen i mars och biljettpriset låg runt födelsedagspresentsnivå. Idag fick jag även bekräftat att det är bokat och klart, vilket onekligen klassas som en god nyhet i min värld eftersom Louis CK är en av mina favoritkomiker.

 

Om man sedan kunde få se Chris Rock och Dylan Moran live någon gång så skulle lyckan vara gjord.

 

Men innan min födelsedag måste jag dessvärre genomlida alla hjärtans dag, vilken jag kommer att fira genom att låta bli facebook ett par dagar för att slippa läsa om folk med välfungerande kärleksliv och/eller beundrare som valt årets mest förutsägbara dag för att ge sina amorösa känslor till känna. Min negativa inställning till alla hjärtans dag är, förresten, inte enbart ett direkt resultat av min personliga avsaknad av både ett välfungerande kärleksliv samt beundrare; jag har även en bittert cynisk läggning av naturen (vilket, i och för sig, förmodligen förklarar varför jag lider brist på ett välfungerande kärleksliv och beundrare).

 

Nå väl, jag får väl försöka förströ mig med bio, nu när jag har hela tre stycken gratisbiljetter till mitt förfogande (tack vare min gamla praktik) och jag tror nog att jag har siktat in mig litegrann på "Hitchcock", även om jag tvivlar på att den är ett paradigmomvälvande mästerverk (eller ens anmärkningsvärt bra). Men den gigantiska filmnörden i mig trugar på ihärdigt och planen var att ha en filmkväll med Hitchcockfilmer (där "Psycho" självfallet utgör kvällens höjdpunkt) dagen innan man går och ser på biofilmen. Dessvärre har jag inte lyckats ragga upp någon som är pigg på att se varken filmer av Hitchock eller filmen om Hitchock, så dessvärre kan jag nog arkivera den planen någonstans djupt bakom ringmuskeln på mig själv.

 

Om någon är intresserad kan ni ju höra av er. Annars ber jag om ursäkt för att jag verkar ha kommit av mig rejält och lovar att skärpa mig. Ni ska nog få se sommaren 2014, då ska ni ALLA få se, se och äta upp alla tvivel ni någonsin hyst gentemot mig tillsammans med en stor matsked full med vinäger, alltmedan jag slickar i mig segerns sötma från triumfens Nogger!