En dag hos tatueraren
I början utav denna termin så var det en vecka då jag hade extremt mycket att göra. Först hade jag två obligatoriska seminarier, sedan skulle jag skriva en hemtenta samtidigt som jag skulle opponera på en c-uppsats, varefter jag skulle få krav på vad min egen c-uppsats behövde för att bli godkänd.
Alla ni som känner mig någorlunda vet att jag sket på mig flera gånger om dagen utav stress inför detta.
Jag lovade dock mig själv att ifall jag lyckades bli godkänd på alla dessa moment så skulle jag belöna mig själv genom att skaffa en ny tatuering (vilket vore på tiden, med tanke på att min senaste tatuering gjordes för tio år sen). Inte nog med att jag blev godkänd på samtliga moment; jag fick dessutom VG på hemtentan, därmed frågade jag Andreas i klassen ifall han visste någon bra tatuerare i Göteborg och på hans inrådan begav jag mig sedan till Unikum Tattoo i närheten av Järntorget.

Shameless advertising
Jag knallade in i början av november och talade med Tony - som blev min tatuerare denna gång - om att jag ville tatuera in en varg på min vänstra arm*. Först ville jag att den skulle matcha tatueringen som jag har på ryggen, men Tony bevisade för mig att det inte var nödvändigt att matcha dessa två tatueringar, eftersom de satt på två olika kroppsdelar "och man behöver ju inte matcha strumpor och handskar". Så han fick dra upp en mer personlig design för vargen och den var otroligt grym.
*Förklaringen på varför kommer senare i detta inlägg.
Cirka en månad senare dök jag upp i salongen och skulle få min varg tatuerad på vänsterarmen. Jag var en aning nervös, men inte så värst mycket på grund av smärtan. Jag har redan en stor tatuering på ryggen; jag vet att det inte känns skönt att bli tatuerad*. Jag var för det mesta nervös eftersom jag inte var säker på ifall jag och Tony skulle få någon slags kontakt, eller ifall det skulle bli flera timmar utav ordlöshet.
*Alla som säger "det gör ont, men det är en skön smärta" borde bli bitna i ringmuskeln av en järv; sen NÄR är det någonsin skönt med smärta, såvida man inte är en aning rubbad!?
Jag och Tony fick turligt nog väldigt bra kontakt. Jag släntrade in vid klockan ett och medan han gjorde sig i ordning så surrade vi en hel del om b-filmer. Han visade trailers till bland annat "Sharktopus", "Sharknado" och klassikern "Killer Klowns From Outer Space" och vi talade lite om den typiska göteborgska humorn, illustrerad i det betecknande exemplet där göteborgare i folkmun refererade till stormen som skulle dragit förbi Göteborg för några veckor sedan som Judas ("för att den svek oss").
När jag väl befann mig under nålen var inte smärtan riktigt lika intensiv som den kändes för 10 år sedan, fast - det är klart - då tatuerade jag mig ju på ryggen, som är en mycket känsligare del av kroppen. Dessutom så pratade jag och Tony en hel del om musik, filmer och humor, så det hela blev i mångt och mycket en väldigt angenäm upplevelse, även om han rispade mig i armen med en nål i över fyra timmar. Vi tog dock två kortare pauser och under den andra pausen passade jag på att gå på toaletten. Jag förstod genast varför Tony insisterat på att visa trailern till "Killer Klowns From Outer Space" när jag öppnade toalettdörren och välkomnades in i mörkret utav det här:

Killer Klown From The Crapper
Efter att jag hade uträttat mina behov - det vill säga, kissat klart det som inte hamnade i byxorna - gick jag ut och frågade Tony varför han inte varnat mig om att det stod en Killer Klown inne på toaletten och gäckade. Han bara log och sa:
- Då hade det inte varit roligt.
Medan nålen surrade på som en humla med tourettes surrade även vi om allt möjligt, till exempel berättade han om en kannibalistisk sekt i Indien - som jag dessvärre glömt bort namnet på - och han visade även ett vidrigt klipp där en medlem i sekten hugger av armen på ett lik och börjar kalasa på den*. Jag blev dock en aning nervös när han slog på ett youtube klipp med Steve the lawnmower man, för jag kan helt ärligt säga att det är bland det roligaste jag någonsin har sett och jag skrattade så jag fick inre blödningar, så självklart var jag nervös över att jag skakade för mycket eller för att Tony skulle skratta för mycket för att göra ett bra jobb.
*VIIIIIDRIIIIIGT!!!!
När Tony var klar och sa att jag kunde gå bort och ta mig en ordentlig titt i spegeln visade det sig dock att mina farhågor var helt ohemula. Eller vad säger ni?

Var e vargen?
När det var dags att ta betalt så hade jag varit i salongen i närmare fem timmar. Då visade Tony ett exempel på sann göteborgsk gemytlighet och sa:
- Vi tog ju två pauser, började lite sent ... och så har vi ju tjötat en del, så vi säger fyra timmar.
Dessa få ord innebar de facto en rabatt på 1000 spänn! How's that for bra kontakt!? Så när allt var sagt och gjort så var jag oerhört nöjd, både med själva dagen och med tatueringen som den resulterade i.
Dessa få ord innebar de facto en rabatt på 1000 spänn! How's that for bra kontakt!? Så när allt var sagt och gjort så var jag oerhört nöjd, både med själva dagen och med tatueringen som den resulterade i.
Avslutningsvis tänkte jag förklara mina pretentiösa motiv bakom att tatuera in just en varg på just vänsterarmen.
Som jag skrev i början utav detta inlägg så hade jag väldigt mycket att göra i början av terminen och stressen höll nästan på att sänka mig. Faktum är att detta inte är en alltför ovanlig reaktion ifrån mig när jag står inför en svår uppgift och lägg sedan till - som ni läsare redan vet - att jag har mått extremt dåligt under en längre period. När jag sedan klarade av alla uppgifter, helt utan att behöva skriva restuppgifter eller kompletteringar, och dessutom med bra resultat så ville jag skaffa en tatuering för att påminna mig själv om min egen viljestyrka (som jag alltför ofta tycks glömma bort eller blunda för).
Jag valde en varg som motiv, eftersom vargar ofta ses som en symbol för styrka. Antingen en så kallad ensamvarg - vilket jag i mångt och mycket är - som har en styrka inom sig själv eller en varg som en lojal medlem av sin flock och jag tror att de flesta av mina vänner skulle hålla med om att jag är både lojal och pålitlig.
Jag valde även den vänstra armen eftersom jag är högerhänt och vänstern då är min "svaga" sida. Under mitt vänstra öga har jag även ett ärr som jag verkligen avskyr och därmed anser att det är min "dåliga" sida*. Därför är det just vänster som behöver den här påminnelsen mest.
*Nej, "ännu sämre" sida är ett mer sanningsenligt epitet
Pretentiöst eller ej; nu är det gjort och jag är nöjd!
Kommentarer
Trackback