Rent guld
Jag ska vara helt ärlig redan i första meningen av detta inlägg och informera er om att jag inte har besökt simhallen sedan förra inlägget. Men, med det sagt, så har jag inte helt och och hållet legat på latsidan, vi har haft en tämligen varm vecka och jag har promenerat rätt mycket, och innan ni fnyser åt det (som de högdragna framstjärtarna ni är!) så vill jag passa på att upplysa er om att jag gick ner hela 25 kilo sommaren efter gymnasiet, enbart genom ändrade matvanor och promenader.
Redan dagen efter föregående inlägg gick jag, till exempel, ut på ännu en långpromenad i stekande sol och skavande kallingar, en rundtur som tog in mestadelen av Märsta innan det var dags att vända tillbaka till Steningehöjden där päronen har sin boning.
Porten till Steningehöjden. Arbeit macht frei!
Jag har promenerat till päronen eftersom jag - som tidigare sagt - temporärt flyttat tillbaka hem dit, eftersom min lägenhet fått både ohyra samt fuktskador, vilket har gjort boendeförhållande en aning subpar för en person med både astma och insektsfobi (se mig). Jag har dock pratat med min hyresvärd, som redan har ordnat fuktmätning samt personer för att åtgärda problemet, därmed hoppas jag på att kunna flytta tillbaka relativt snart.
Vistelsen hemma hos föräldrarna har ju inte heller förbättrats genom att mammas katt pissade ner min väska, i en kärleksfull gest ämnad åt att låta mig få vädra hennes urinstank även på jobbet (eller någon annan plats där jag nu kan tänka mig ta med väskan). Jag började påpassligt att leta efter en ny väska och råkade av en slump få syn på denna online.
Space Invaders, for the maddafakkin' WIN!
Jag svär uppriktigt, på allt som är dyrt och heligt, att jag faktiskt (på hedersord!) stannade upp en ansenlig stund och tänkte "Jag kommer, ta i trä, att få ut min socionomexamen om ett halvår, och kommer därmed att börja gå ut på arbetsintervjuer. Måhända är inte just denna väska prototypen av professionalitet personifierad i en accessoar", men denna rationella flank av min karaktär kvästes emellertid av mitt puerila sinne för mode, som överröstade all form av reson. Beakta dock att jag även köpte nya skor, eftersom mina förra blivit oerhört medfarna och endast ren och skär viljestyrka, känns det som, hindrar paret ifrån att rämna helt och hållet. Även denna gång blev det freakstora Puma skor, och med matchande skor och väska är jag numera fabulous!
En är ny och en är begagnad. Men vilken är vilken!?
Jag är inte helt hundra på ifall jag redan har nämnt det eller inte, men ifall jag inte har det så får detta bli den stora nyheten i det här inlägget; jag måste flytta ner till Göteborg igen för att ta gå sista terminen vid deras universitet. Jag har - det ska erkännas, en smula förmätet - räknat med att få hyra ett rum hos en väns farsa där nere, men jag fick nyligen reda på att det icke kommer att vara möjligt. Jag har därmed en månad (give or take) på mig att lösa detta problem. Jag letar runt på internet, under lugna stunder på jobbet, och jag har dessutom bett ett par vänner att höra sig om och hålla ögonen öppna. As a matter of fact; ifall någon av er läsare har någon lösning så är jag idel öra.
Förutom det så jobbar jag fortfarande långa, monotona, kvava pass på Avis uppe vid Arlanda. På de få - och korta - raster jag har haft så har jag försökt ha kontakt med min hyresvärd och hålla mig uppdaterad med vad som är på gång med lägenheten, försökt få reda på mer om nästa termin på universitetet och på fritiden har jag tittat ännu mer på "Curb Your Enthusiasm" (världens kanske bästa komediserie!) samt "Extras" (världens kanska nästbästa komediserie!).
Jobbet bjuder dock på en del minnesvärda möten, vilket är rätt oundvikligt när man jobbar inom ett serviceyrke, antar jag. Men sedan föregående inlägg har jag haft två möten värda att nämna i denna blogg - vilket i och för sig inte säger särskilt mycket, med tanke på det mindre än kvalitetsrika innehållet som utgör majoriteten av skitsnacket som jag plitar ner här. Icke desto mindre så tog jag, för någon dag sedan, emot en bil från en kund som hette Joakim Larsson. Jag tyckte att jag kände igen denna herr Larsson, men insåg inte förrän han, och hans familj, hade gått att det var Joey Tempest*, med truckerkeps och solbrillor, men utan pudelfrilla. Inte undra på att jag inte kände igen honom direkt.
*Tillräckligt många personer på mitt jobb som har svarat "Vem?" föranlåter mig att påpeka att Joey Tempest är sångaren i Europe, som bland annat gjorde "The Final Countdown", "Carrie" och "Rock The Night"
Men vänta; det blir bättre! Nu kanske ni tänker "Hur kan det bli bättre än att få träffa Joey Tempest* i egen hög person!?", och det ska jag förklara för er; jag tog emot en bil från ett ungt tyskt par för några dagar sedan. Bilden såg okej ut, de hade varit nöjda med den och jag förklarade hur man tog sig till flyplatsen innan jag började stega tillbaka in i kuren.
*För er som redan glömt så står det vem Joey Tempest är i slutet av förra stycket
Killen skrek plötsligt till "Wait!" och dök illa kvickt ner i en väska som han hade i baksätet. Jag stannade upp och väntade artigt medan han rotade runt i sin väska, i tron om att han möjligtvis hade fått en parkingsbot som han hade frågor över - vilket händer förvånansvärt ofta. Efter en kort stund reste han sig åter ur bilen och lade ett litet häfte i min hand.
Låt er inte luras; det är bara papper.
"In case you want something to read" förklarade han, en aning kryptiskt, innan han och kvinnan skyndade sig bort mot bussen. En aning konfys tog jag, det oaktat, med mig häftet in till kuren och slog mig ner för att se vad som kunde tänkas stå däri, som kan vara värt titeln "Rent Guld", undantaget instruktioner i alkemi. Det visade sig vara en samling bibelverser, som någon person någonstans, onekligen, ansett vara rent guld, på ett plan som jag antar är mer estetiskt och spirituellt än faktiskt guld. Och inte fan kan Mr. Ts ackumulerade samling av bling mäta sig med klimpar på 24 karat som detta:
ur "Rent guld", copyright Gud
Först och främst; den nedre versen, den ur Efesierna, är ju inte på något sätt ett råd eller en liknelse, endast en ren och skär uppmaning, den teologiska motsvarigheten till "Lek inte med maten, annars blir det ingen efterrätt!". Som belöning för att man vandrar med Anden, istället för att bedröva den, skall man inte alls fullborda köttets begärelse. Jag vet inte vad ni tycker, men jag har inget emot köttets begärelse. Jag är, tvärtemot, en beundrare av köttets begärelse, i synnerhet fullbordandet av den. De som hjälpt mig med detta fullbordande har, även de, visat tydliga tecken på att de definitivt föredrar fullbordandet av köttets begärelse framför att inte alls fullborda köttets begärelse."Sex sells" är tydligen inte ett pr-koncept som Guds Helige Ande besvärar sig med, utan han kör med "Lek inte med underlivet, annars blir det inget paradis!".
Nej, det får nog ta och räcka för den här gången. Ta hand om er, och bedröva inte Guds Heliga Ande!
Kommentarer
Trackback
