Det verkar som att detta blir det första inlägget i april, tillika det första inlägget på ett ganska bra tag nu med tanke på hur ofta jag inledningsvis uppdaterade den här bloggen. Det verkar dessutom som att jag har inlett de senaste par-tre inläggen med att hur lång tid som förflutit sedan respektive föregående inlägg, som om medvetenhet på något sätt skulle urskulda oföretagsamhet. Om något tillför det väl endast ett visst mått arrogans?

 

Jag har dock en god ursäkt för att ha struntat i bloggen ett tag, nämligen skrivandet av C-uppsatsen. Arbetet med den här kvarnstenen tar upp en hel del av min tid, energi och uppmärksamhet, så att fylla den här digitala journalen med allt från litanior till gnäll - måhända någon enstaka amusant anekdot - för allmänhetens läslust har inte direkt varit prio 1 på sistone.

 

Jag har inte ens någon koll längre på hur många böcker jag har läst, eller åtminstone skummat igenom, och fler kommer det att bli innan läsandet kan upphöra. Just nu försöker jag desperat finna några tillämpbara teorier för analysen av empirin, vilket är exakt lika roligt och lättsamt som det låter, men det är knepigt att hitta något som inte blir för långsökt och tillkämpat i slutändan. När allt kommer till kritan så är det ju ändå en akademisk text som universitetet kommer att göra tillgänglig för allmänheten via internet, vilket betyder att de inte släpper igenom vilken navelskådande rappakalja som helst. Det måste nog ligga lite tyngd i slutsatserna.

 

Validitet, är nyckelordet.

 

Jag hade ett samtal via Skype med min handledare för ett par dagar sedan, som var mycket givande, och han kom med några väldigt bra förslag och infallsvinklar samt hjälpte mig att formulera mina motiv och mål med uppsatsen lite tydligare, vilket hjälpte mig att få ett skarpare fokus i mitt efterforskningsarbete. Men, som sagt, det innebär inte en paus från allt läsande. Det snävar av litteraturen en aning, visst, och för det är jag evinnerligt tacksam, men det återstår ändå att finna något användbart ur alla dessa jävla luntor!

 

Idag, till exempel, var jag tvungen att åka in till Stockholm för att bevista Stockholms universitetsbibliotek för socialt arbete igen eftersom lånetiden på de böcker jag checkade ut förra gången började löpa ur. Jag hade pratat med pappa om det tidigare i veckan varpå han erbjöd mig skjuts in till stan. Jag sa att det ligger vid Norrtull varpå han sa att det inte gjorde något. Jag sa att de stänger redan klockan 14 på fredagar varpå han sa att vi borde åka in tidigt i så fall. Jag ringde honom klockan 11 i förmiddags och frågade när han vi skulle ge oss av varpå han sa att han inte kunde för att han och mamma skulle passa barnbarnen.

 

Tackar ödmjukast! (Sarkasm)

 

Jag fick alltså hoppa ner i ett par byxor omgående för att kunna pallra mig iväg ner till pendeltåget (för er utomstående så har vi i Stockholm lite av ett socialt rättesnöre att bära byxor när man vistas utomhus). På väg ut ur lägenheten kände jag på mig att jag hade glömt något och precis innan jag låste dörren slog det mig; Ja visst ja, mobilen! Jag gick in och hämtade den igen och skyndade mig ner till stationen, där ett tåg stod och väntade. Jag gick långt ner på perrongen för att sätta mig långt fram (eftersom Karlbergs stationshus är på den sidan av perrongen) och precis när jag skulle sätta mig ner insåg jag vad jag egentligen hade glömt; de helvetes jävla böckerna som är anledningen till att jag prompt måste åka in till biblioteket idag!

 

Visst, skratta ni, men jag blir genuint orolig när jag lyckas med något sånt. Det är fan inte normalt att minnet misslyckas så grovt i min ålder. Skänk min kropp till vetenskapen ifall jag dör, de hittar säkert både ett och annat fel i min pasta catastrophale jag kallar hjärna som någon forskare kan döpa efter sig själv och göra sig en kometkarriär på.

 

På tågresan in till stan var det ett fyllo (eller kanske bara mentalt instabil äldre man) som blev uppretad av något, vilket föranledde honom till att gå längre fram i tåget för att byta plats. På vägen dit fräste han högljutt "Jävla svinas! Inkräkta på mitt privatliv, jag ska fan slå ihjäl dom, jävla ... AS-SVIN!". Man kan inte annat än beundra denna mans omfattande ordförråd.

 

När jag väl kom till biblioteket (som, för övrigt, är en gammal gymnastiksal med en massa hyllor fulla med böcker, basketkorgarna och ribbstolarna är fortfarande kvar!) för att lämna in böckerna visade det sig att de var en dag försenade och med tanke på att jag hade lånat ut 7 böcker så var jag inte på humör för att få betala förseningsavgift på samtliga. Som tur var lyckades jag lämna böckerna till en av världens ytterst sällsynta snälla bibliotekarier(ni har kanske sett om dem på national geographic) som bara sa "Nåja, det gör inget" och checkade in dem, free of charge.

 

Tackar ödmjukast! (Uppriktigt)

 

Nu har jag dessutom 5 böcker till att läsa igenom. Hoppas hoppas HOPPAS att det finns något gångbart i dem, annars kommer jag bli ... frustrerad, i bästa fall.

 

På vägen hem gick jag dessutom in i en liten butik där jag köpte en samlingsbox med 10 stycken filmer av Jean Luc Godard för endast 300 spänn. Aaaaaw yeeeaaaaah!!!

 

Istället för en propert detaljerad bikt i detta inlägg kanske jag bara ska ta och erkänna att jag gjort mig skyldig till en massa försyndelser sedan förra inlägget, inte bara över påskdatumen, och jag tänker fegt skylla detta faktum på stress på grund av uppsatsskrivandet, uppsatsläsandet, intervjuerna till uppsatsen (jag har gjort 2 nu, den tredje blir på måndag och den fjärde verkar ha hoppat av, så jag måste ersätta denne OMGÅENDE), förberedelser inför termin 7, farhågor om hälsan (jag har tid för röntgen nästa vecka, se föregående inlägg) samt en annan grej som jag inte tänker ta upp i bloggen. Förlåt mig för mina synder så som jag förlåta dem mig skyldiga äro.

 

Jag har, needless to say, därmed även inte kommit igång igen med träningen. Men, om man ser det från det ljusa sidan så har folk ändå påpekat att det märks att jag har gått ner i vikt.

 

Avslutningsvis så hade jag tänkt avsluta det här inlägget.