Hå hå ja ja, sade han likt en ålderstigen megära och parkerade sin en gång i tiden flitigt företagsamma bakdel i den billiga tygsoffan ...

 

Sista inlämningsdatum för C-uppsatsen är imorgon och jag har nyss haft ett samtal via Skype med min handledare angående hur pass stor chans jag har att eventuellt bli klar i tid. Han trodde inledningsvis att jag skulle kunna bli klar om jag var lite ihärdig och arbetade nitiskt resten av dagen, men när jag delgav honom ett par detaljer som han inte var varse om - till exempel att jag inte läst igenom "The Constitution of society" ännu och att det kommer ta ett tag eftersom den är skriven på rejält akademisk engelska - blev det annat ljud i skällan, varpå vi kom överrens om att det bästa för mig nog vore att skjuta upp inlämningen för disputation till nästan tillfälle (det vill sägs oktober).

 

Han berömde mig dock över allt arbete jag lyckats göra hittills och att det definitivt kommer att bli en bra uppsats när den väl är klar, vilket den - enligt min handledare - praktiskt taget är. Förutom en del formalia måste jag putsa litegrann på formuleringarna av vissa stycken, sortera lite i mitt framställda intervjumaterial och snygga till den delen med tydligare styckindelningar och sen, viktigast av allt, måste jag självklart skriva analysen utifrån de teorier jag valt att begagna mig av.

 

Utöver den redan nämnda samhällsvetenskapliga luntan som jag måste läsa igenom, naturally.

 

Summa summarum är jag nöjd med min insats under arbetet med uppsatsen. Jag har plöjt igenom böcker, artiklar och rapporter, jag har suttit framför min lilla laptop och skrivit timmar i sträck åt gången, jag har åkt fram och tillbaka in till universitetsbibliotekena inne i Stockholm för att får tag på de rätta böckerna, jag har ordnat fram informanter till mina intervjuer - trots ett par tidsödande kommunikationsproblem - och genomfört dem själv och däremellan har jag dessutom jobbat extrapass på både boendet i Väsby och på biluthyrningen på Arlanda samt pendlat fram och tillbaka till Göteborg på grund av obligatoriska moment under utbildningen. Rör ner en hel del tidspress samt paranoia över att datorn ska klappa ihop utan anledning och servera sedan med lite blod, svett och tårar som garnering.

 

Därmed tycker jag att det är hög tid för mig att koppla av lite, andas ut och koppla av utan att känna 340 kilo stress och ångest i magen.

 

Detta innebär, till exempel, att jag kommer att ha mer tid över för tidsfördrivet som är hela den här bloggens raison d'etre, nämligen träningen inför Vansbro 2014! Jag erkänner att jag har varit alltför slapp under skrivandet av uppsatsen och att påfrestningarna under arbetet med den gjort mig en aning försoffad samt att jag inte har hållit hårt på min regel om godis- och snaskintag på sistone. Men nu lovar jag att det ska bli ändring på det!

 

Ovanstående stycke får ni se som inläggets bikt.

 

Men innan ni överöser mig med förebrående bannor skulle ni väl också kunna ta och visa lite stöd genom att bejaka mina bravader; jag har ju till exempel inte rökt sedan nyår och dessutom har jag hållit mig (någorlunda) nykter.

 

Det var väl ungefär det jag känner att jag har lust att förtälja den här gången. Sedan om jag är hemlighetsfull eller ifall mitt liv helt enkelt bara är innehållsfattigt och ointressant får ni avgöra själva.

 

OCH så att en viss fröken Hålsten ska slippa sitta med ett lexikon följer härmed en kort ordlista över de något svårare orden som förekommit i inlägget

 

Megära = Kärring

Nitisk = Flitig

Lunta = Tjock bok

Summa summarum = Allt som allt

Raison d'etre = Skäl för att existera

Försoffad = Slö

Förebrå = Klandra

Bannor = Utskällning

Bravad = Stor prestation

Nykter = Tja ... egentligen väldigt svårt att förklara för en finländare. Tänk dig att du inte dricker alkohol, alltså ingen alkohol alls, inte av något slag, i någon form eller i någon utsträckning under en längre period, inte bara för att du håller på att fylla på glaset eller för att du sover. Typ, tillståndet man befinner sig i när man vaknar på morgonen innan man tar en återställare - utan huvudvärken och skammen.

Då så, nu har jag äntligen varit på Löwenströmska för ultraljud och doktorn sa att allting såg bra ut med testiklarna, bitestiklarna, blodflödet och allt, så jag har varken cancer eller något annat som skulle kunna vara farligt. Dessutom är jag inte på smällen heller.

 

Men lite bitter blir man ändå, med tanke på att doktorn krävde 200 kronor för att klämma mig på pungen och bidra till allmänt kymig stämning genom sina överflödiga och klumpigt formulerade kommenterarer (se tidigare inlägg) och sedan tar radiologen 200 kronor betalt för att kladda ner hela mitt skrev med en kletig sörja innan hon (ja, självklart fick jag en kvinnlig läkare på Löwenströmska) petar runt med sitt verktyg. 400 spänn - vilket är ungefär 40 000 omräknat i studentekonomi - och sen har man inte ens lite cancer i kulorna. Rip off!

 

För 400 spänn vill man nästan ha ett intyg av något slag som verifierar testiklarnas välmåga, något som man kan ta hem, rama in och hänga upp i hallen så att man förhäva sig lite halvsubtilt för alla gäster. Synd att inte friska testiklar och ofördärvad pung har ett ansenligt attraktionsvärde enligt det manliga skönhetsidealet, för i så fall hade jag krävt ett intyg för att kunna ha i plånboken och sedan hit the clubs för att ragga. Jag hade även köpt ett par byxor med testikelurringning för att ge damerna ett smakprov på mina välbehag.

 

Imorgon ska jag även ner till Göteborg igen, denna gång blir det en snabb visit. Jag anländer runt halv tolv på kvällen och åker hem redan runt klockan sju på kvällen nästa dag. Anledningen till detta är naturligtvis tidspress. C-uppsatsen är inte i närheten av klar, jag har ju till exempel fortfarande en intevrju kvar att göra, plus att jag har (återigen!) stött på problem vad plugget anbelangar. Jag tror inte att det blir omöjligt att lösa, men om jag får dra till med ett gammalmodigt och mossigt uttryck som inte ens majoriteten av Sveriges 80+-are skulle få för sig att använda så brinner det i knutarna. Sista ansökningsdag för nästa termin är nämligen på måndag.

 

Och visst är det väl rent ut sagt för jävligt att SJ kan vara så pass skrupelfria att de säljer en tur- och returbiljett till Göteborg för strax under 1000 kronor och ändå hävdar att det är inklusive studentrabatt.

 

En kvick bikt: igår var det premiär för den nya serien "Hannbial" med Mads Mikkelsen som Hannibal Lecter och eftersom jag är ett fan av "När Lammen Tystnar" blev det till att bänka sig framför TV:n med diverse snacks för att utreda ifall serien var något att hänga i granen. Jag kommer förmodligen se på nästa veckas avsnitt, men hittills är jag dessvärre inte övertygad.

Det verkar som att detta blir det första inlägget i april, tillika det första inlägget på ett ganska bra tag nu med tanke på hur ofta jag inledningsvis uppdaterade den här bloggen. Det verkar dessutom som att jag har inlett de senaste par-tre inläggen med att hur lång tid som förflutit sedan respektive föregående inlägg, som om medvetenhet på något sätt skulle urskulda oföretagsamhet. Om något tillför det väl endast ett visst mått arrogans?

 

Jag har dock en god ursäkt för att ha struntat i bloggen ett tag, nämligen skrivandet av C-uppsatsen. Arbetet med den här kvarnstenen tar upp en hel del av min tid, energi och uppmärksamhet, så att fylla den här digitala journalen med allt från litanior till gnäll - måhända någon enstaka amusant anekdot - för allmänhetens läslust har inte direkt varit prio 1 på sistone.

 

Jag har inte ens någon koll längre på hur många böcker jag har läst, eller åtminstone skummat igenom, och fler kommer det att bli innan läsandet kan upphöra. Just nu försöker jag desperat finna några tillämpbara teorier för analysen av empirin, vilket är exakt lika roligt och lättsamt som det låter, men det är knepigt att hitta något som inte blir för långsökt och tillkämpat i slutändan. När allt kommer till kritan så är det ju ändå en akademisk text som universitetet kommer att göra tillgänglig för allmänheten via internet, vilket betyder att de inte släpper igenom vilken navelskådande rappakalja som helst. Det måste nog ligga lite tyngd i slutsatserna.

 

Validitet, är nyckelordet.

 

Jag hade ett samtal via Skype med min handledare för ett par dagar sedan, som var mycket givande, och han kom med några väldigt bra förslag och infallsvinklar samt hjälpte mig att formulera mina motiv och mål med uppsatsen lite tydligare, vilket hjälpte mig att få ett skarpare fokus i mitt efterforskningsarbete. Men, som sagt, det innebär inte en paus från allt läsande. Det snävar av litteraturen en aning, visst, och för det är jag evinnerligt tacksam, men det återstår ändå att finna något användbart ur alla dessa jävla luntor!

 

Idag, till exempel, var jag tvungen att åka in till Stockholm för att bevista Stockholms universitetsbibliotek för socialt arbete igen eftersom lånetiden på de böcker jag checkade ut förra gången började löpa ur. Jag hade pratat med pappa om det tidigare i veckan varpå han erbjöd mig skjuts in till stan. Jag sa att det ligger vid Norrtull varpå han sa att det inte gjorde något. Jag sa att de stänger redan klockan 14 på fredagar varpå han sa att vi borde åka in tidigt i så fall. Jag ringde honom klockan 11 i förmiddags och frågade när han vi skulle ge oss av varpå han sa att han inte kunde för att han och mamma skulle passa barnbarnen.

 

Tackar ödmjukast! (Sarkasm)

 

Jag fick alltså hoppa ner i ett par byxor omgående för att kunna pallra mig iväg ner till pendeltåget (för er utomstående så har vi i Stockholm lite av ett socialt rättesnöre att bära byxor när man vistas utomhus). På väg ut ur lägenheten kände jag på mig att jag hade glömt något och precis innan jag låste dörren slog det mig; Ja visst ja, mobilen! Jag gick in och hämtade den igen och skyndade mig ner till stationen, där ett tåg stod och väntade. Jag gick långt ner på perrongen för att sätta mig långt fram (eftersom Karlbergs stationshus är på den sidan av perrongen) och precis när jag skulle sätta mig ner insåg jag vad jag egentligen hade glömt; de helvetes jävla böckerna som är anledningen till att jag prompt måste åka in till biblioteket idag!

 

Visst, skratta ni, men jag blir genuint orolig när jag lyckas med något sånt. Det är fan inte normalt att minnet misslyckas så grovt i min ålder. Skänk min kropp till vetenskapen ifall jag dör, de hittar säkert både ett och annat fel i min pasta catastrophale jag kallar hjärna som någon forskare kan döpa efter sig själv och göra sig en kometkarriär på.

 

På tågresan in till stan var det ett fyllo (eller kanske bara mentalt instabil äldre man) som blev uppretad av något, vilket föranledde honom till att gå längre fram i tåget för att byta plats. På vägen dit fräste han högljutt "Jävla svinas! Inkräkta på mitt privatliv, jag ska fan slå ihjäl dom, jävla ... AS-SVIN!". Man kan inte annat än beundra denna mans omfattande ordförråd.

 

När jag väl kom till biblioteket (som, för övrigt, är en gammal gymnastiksal med en massa hyllor fulla med böcker, basketkorgarna och ribbstolarna är fortfarande kvar!) för att lämna in böckerna visade det sig att de var en dag försenade och med tanke på att jag hade lånat ut 7 böcker så var jag inte på humör för att få betala förseningsavgift på samtliga. Som tur var lyckades jag lämna böckerna till en av världens ytterst sällsynta snälla bibliotekarier(ni har kanske sett om dem på national geographic) som bara sa "Nåja, det gör inget" och checkade in dem, free of charge.

 

Tackar ödmjukast! (Uppriktigt)

 

Nu har jag dessutom 5 böcker till att läsa igenom. Hoppas hoppas HOPPAS att det finns något gångbart i dem, annars kommer jag bli ... frustrerad, i bästa fall.

 

På vägen hem gick jag dessutom in i en liten butik där jag köpte en samlingsbox med 10 stycken filmer av Jean Luc Godard för endast 300 spänn. Aaaaaw yeeeaaaaah!!!

 

Istället för en propert detaljerad bikt i detta inlägg kanske jag bara ska ta och erkänna att jag gjort mig skyldig till en massa försyndelser sedan förra inlägget, inte bara över påskdatumen, och jag tänker fegt skylla detta faktum på stress på grund av uppsatsskrivandet, uppsatsläsandet, intervjuerna till uppsatsen (jag har gjort 2 nu, den tredje blir på måndag och den fjärde verkar ha hoppat av, så jag måste ersätta denne OMGÅENDE), förberedelser inför termin 7, farhågor om hälsan (jag har tid för röntgen nästa vecka, se föregående inlägg) samt en annan grej som jag inte tänker ta upp i bloggen. Förlåt mig för mina synder så som jag förlåta dem mig skyldiga äro.

 

Jag har, needless to say, därmed även inte kommit igång igen med träningen. Men, om man ser det från det ljusa sidan så har folk ändå påpekat att det märks att jag har gått ner i vikt.

 

Avslutningsvis så hade jag tänkt avsluta det här inlägget.